Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del af deras utlägg. Detta blef af depardementet och därmed af regeringen
nedsatt till */4. Men fråga är om man gjorde klokt i att sålunda
nedsätta beloppet.
I Belgien bidraga i allmänhet kommunerna med en ersättning af
från V3 och intill 1/2 af de utbetalta understöden. De lagbestämda
föreskrifterna vålla kassorna ökadt arbete och därmed ökade
administrationskostnader. Om understödet skall erhålla verklig karaktär af
uppmuntran får det därför icke vara allt för litet. Emellertid gjordes icke
på förhand från arbetames egna representanter, som dock intresserade
sig varmt för lagen, någon kraftigare invändning mot nedsättningen.
Gentsystemets kommunala karaktär medför vissa fördelar, som det
visade sig svårt att få med i en lag sådan som den norska. Jag
åsyftar härmed det förhållandet, att tillskottsprocenten icke är fixerad en
gång för alla, utan faställes för hvarje löpande månad. Härmed har
man uppnått den fördelen att bidragen bli störst under tider då
arbetslösheten är långvarig och mest tryckande, alltså särskildt om vintern.
Icke häller beräknas enligt Gentsystemet ett tillskott af mer än första
francs i dagligt understöd (det kan då i gengäld sättas så mycket högre).
Ett exempel: Tillskottsprocenten är satt till 50 %, föreningen A
utbetalar 2,00 fr. i dagligt understöd, föreningen B. 1 fr., C. 0,50 fr.
Härtill få de i tillägg från kommunen: A. 0,50, B. 0,50, C. 0,25. Enligt
den norska lagen skulle de däremot få sig återbetalt A. 0,50, B. 0,25, C. 0,3.
Med samma allmänna bidrag uppnår Gentsystemet således i högre
grad den fördelen att kunna skänka den största hjälpen åt de mest
be-höfvande. Då man icke kan vara blind för det förhållande, att de
organisationer, som ännu icke infört arbetslöshetsförsäkring genomgående just
äro de, där förhållandena äro vanskligast, enär arbetslösheten är störst,
är denna sida af saken icke utan betydelse.
Men oaktadt såväl de här berörda som äfven andra invändningar,
hvilka möjligen kunna göras, bör man dock kunna hoppas, att lagen
jämförelsevis snart kommer att omfattas af de fackorganiserade arbetame;
dessas antal är som förut nämnts, i ständig tillväxt. I hvilken
utsträckning det skall bli möjligt också för andra arbetare att skörda någon
fördel af lagen, det torde däremot, såsom jag ofvan utvecklat, vara en
öppen fråga.
Samtidigt med lagen om arbetslöshetskassor antog stortinget en lag
om arbetsförmedling. Det nära sammanhanget mellan dessa båda frågor
torde icke behöfva påpekas. Redan i ett par år hade i denna sak
förelegat ett lagförslag från en kommitté hvars ordförande var den ansedde
social-politikern advokat O. Dehli och detta förslag blef nästan
oför-ändradt antaget.
Offentliga arbetskontor skola enligt lagen upprättas i de
kommuner, som af konungen bestämmas. Hvarje kontor står under ledning
af en kommunalvald nämnd bestående af ett lika antal arbetare och
arbetsgifvare samt en föreståndare. Härvid har den paritetiska principen,
som tyskame kalla den, blifvit tillämpad. Allt arbete skall förmedlas
gratis. Staten bestrider utgifterna för trycksaker, porton, telefon och
telegraf; öfriga utgifter falla på kommunen, dock på så sätt att fl kbm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
