Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statens egnahemslånerörelse.
En enquête.
I Sodal Tidskrifts sista nummer uttalades i anslutning till några artiklar
önskvärdheten af ett meningsutbyte rörande den viktiga och aktuella frågan om
statens ställning till egnahemsrörelsen. Under hand har Redaktionen sedan
vändt sig till sakkunniga personer och redan erhållit en hel del svar, af hvilka
några publiceras i sin helhet, hvaremot andra på grund af utrymmesskäl endast
kunnat i förkortad form eller referatvis här meddelas.
Professor. Gustav Cassel :
t
Tidskriften har bedt mig att uttala mig om hur enligt min åsikt
egnahemslånerörelsen bäst bör befrämjas. Frågan ansluter sig nära till
den uppfattning af problemet, som tycks ha legat till grund för
tillsättandet af den senaste kommittén.
Men borde vi icke nu söka gå litet mera på djupet af saken?
Borde vi icke först af allt fråga oss: Hvarför skall arbetaren ha ett
eget hem? I hvilka fall kan detta anses fördelaktigt? Om vi utan
förutfattad tro på vissa allmänna fraser undersöka denna fråga, skulle
vi måhända få en ganska god vägledning för våra egnahemssträfvanden.
Med industrialismen har uppstått en industriarbetarklass, hvars
förnämsta kännemärke såsom socialekonomisk grupp är att den säljer
sin arbetskraft såsom en vara på marknaden. För att uppnå bästa
möjliga pris för sin vara och största möjliga själfständighet i
underhandlingarna måste arbetareklassen söka bevara en viss rörlighet.
Uppenbarligen måste denna rörlighet i många fall väsentligen inskränkas
genom besittningen af eget hem. I närheten af större städer och
därmed jämförliga platser är en sådan fara knappast för handen, då det
egna hemmet ju lätt kan afyttras. På andra platser däremot kan det
egna hemmet, som skulle ingifva arbetaren en känsla af trygghet och
tillfredsställelse och inverka förmånligt på hela hans lif såskådning,1
lätteligen i stället bli en boja, som kvarhåller honom i usla villkor
eller i ett evigt ekonomiskt beroende af en ensam arbetsgifvare.
En särskild fara för den arbetare, som förvärfvar ett eget hem,
ligger i industriens rörlighet. Om t. ex. ett sågverk flyttas till en
annan plats, bli naturligtvis alla de egna hem, som arbetarne vanligen
med oerhörda uppoffringar skaffat sig på den gamla platsen, mer eller
mindre värdelösa.
Statens förnämsta plikt med hänsyn till egnahemsrörelsen är enligt
min mening att se till att inga egna hem grundas på platser, där tillräcklig
trygghet icke gifves för att det för framtiden skall finnas lönande
sysselsättning för arbetarne. Åtskilligt af det, som går under
egnahemsrörelsens vackra rubrik, är ingenting annat än reaktionära sträfvanden
att återföra arbetaren till det gamla jordbundna beroendet. Tanken
1 Se egnahemskommitténs betänkande 1901. Sid. 14. #
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
