Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
framträder tydligt nog i egnahemskommitténs sats: “När arbetaren
för-värfvat eget hem å en ort, är han ock närmare fästad vid denna ort
och det arbete, som där står honom till buds“. Det borde vara en
oeftergiflig fordran att statens egnahemspolitik utginge från en klar
uppfattning om den förändring i samhällets ekonomiska struktur, som
den nya tiden nu en gång faktiskt fört med sig.
Om det emellertid i vissa fall befinnes lämpligt att arbetare
förskaffa sig egna hem, blir nästa fråga: hvarför skola de äga dem helt
och hållet? Den sista egnahemskommittén ansåg som själfklart att det
egna hemmet skulle ligga på fri och egen grund. Men hvarför det?
Är det icke egentligen mycket lämpligare att stat eller kommun rår
om grunden? Man har ju då både större säkerhet och lättare
möjlighet att utöfva nödig kontroll. Och hvarför skall arbetaren *afbetala sitt
egnahemslån? Hvarför skall han med stora uppoffringar inrikta hela
sitt lif på att bli en kvasi-possesionat? Antagligen kan han i de flesta
fall använda sina knappa tillgångar ofantligt mycket bättre genom att
förskaffa sig och sin familj en bättre föda och sina barn en bättre
uppfostran. Det synes alltså riktigare att eget hem, som kommer till
stånd med statens medverkan, belastas med en evig ränta, som åtminstone
från statens sida icke kan uppsägas.
Och statslånen till skapandet af små jordbruk, hvad skall man
säga om dem? Ett illa planlagdt försök, ett tillfälligt experiment utan
klarhet om målet, och därför oredigt sammanblandadt med
egnahems-frågan. På detta sätt är det som det tjugonde århundradets Sverige
tar en fråga, hvars lösning i alla länder och i alla tider stått som en
af de främsta uppgifterna för den inre politiken. Äfven Sverige har
ju genom århundraden drifvit en jordpolitik i stor stil med det
medvetna syftet att främja landets uppodling.
I denna politik är det särskildt en punkt, som fasthållits med stor
energi. Det är krafvet på besutenhet. Man har framför allt velat
undvika tillkomsten af lägenheter, som icke kunde föda sin brukare.
Hvad ger oss den nya svenska “egnahemslånerörelsen* för garantier
häremot? Hvad ha vi för säkerhet för att icke statens medel offras
för att tillskapa ett nytt jordbundet proletariat?
Att grunda nya små jordbruk är utan tvifvel en af de allra
angelägnaste uppgifterna för det Sverige, som ser en god del af sin bästa
ungdom ryckas bort af emigrationen. Men denna uppgift löses icke
genom att staten ställer en lånesumma till förfogande och för öfrigt
nöjer sig med att grubbla öfver att skaffa sig alla möjliga säkerheter
mot förluster. Här kräfves ett väl organiseradt och planmässigt arbete,
som från början till slut genomför bildandet af de nya småbruken och
därvid aldrig ett ögonblick släpper ur sikte de kraf man måste ställa
på dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
