Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När familjen löses upp, så blir det alltid någon, som öfvertager
fädeme-torfvan, och om så icke är, låt en annan arbetare köpa den. Om
arfvet skiftas mellan familjen, kan ju hvarje del bli grundplåten till
nya egna hem med statens tillhjälp.
Skolföreståndaren d:r Leonard Holmström, Hvilan (Skåne):
Först och främst måste man komma bort ifrån dessa ideliga garantier,
som genomsyra hela vårt samhällslif. Under dylika trånga former kan
egnahemsrörelsen ej få någon fart. Om någonsin s. k. säkerhet i
pänningeaffärer kan undandras eller betydligt inskränkas, så är det, när
det gäller väl vitsordadt småfolk. Härvid kommer jag att erinra mig ett
yttrande af en skånsk, nu af liden godsägare, känd för godt
“bondförstånd“. (Det gällde en låneansökan af en handtverkare, där såväl
denne som borgesmännen voro okända för bankdirektionen). Hans ord
voro: "Min erfarenhet är den, att det är ett godt och säkert papper,
när en smed och en skomakare gå i borgen för en annan handtverkare
i samma by*. Och det torde vara en allmän erfarenhet, att de säkraste
låntagarna äro småfolk, som upptaga lån för att skaffa sig eget hus
eller egen torfva.
Alltså torde man utan risk kunna anordna egnahemslånen på mycket
bredare basis och i mycket friare former.
Å andra sidan bör man undvika allt, som kan uttydas som allmosa.
Det ligger i den svenska arbetarens lynne att blifva misstänksam, när
man erbjuder förmåner. Han vill, att det skall vara ömsesidig affär,
fördelar å ömse håll. Annars ligger det något under, som vållar
bakslag för honom. Han har svårt att fatta, att något sker af ren
välvilja och oegennytta. “Timet Danaos et dona ferentes.“ Bättre är att
det öppet uttalas, att den enskilde och det allmänna har fördel af att
egnahemsrörelsen befordras i vårt land. Naturligtvis bör allt ställas så
billigt som möjligt, och de årliga afbetalningarna vara helt små under
de första åren. Men jag anser det oklokt att i allo följa exemplet
från Preussen. Det stöter för mycket på allmosa.
Man invänder, att de egna hemmen rätt snart, t. ex. vid den
första innehafvarens dödsfall, kunna försvinna, sammanslås till större
hemman eller förvandlas till torp. Ja väl. Ingenting är säkert här i
världen. Men sker detta allmänt, så var egnahemsrörelsen en osund
spekulation och förtjänade ej ett bättre öde. I motsatt fall hålla de
små hemmen sig nog kvar. Visserligen är det sannt, att det ligger
något lockande uti att med full äganderätt besitta ett stycke jord. Men
tillgångarna medgifva ej så synnerligen många att köpa jord och bygga
därpå. Däremot torde hvilken duglig landt- eller stadsarbetare som
hälst kunna komma i besittning af eget tak öfver hufvudet, om blott
utgifterna för själfva jordstycket kunde undvikas. På de privata större
egendomarna torde det i många fall ej kunna anordnas lätt med
små-arrenden, där arrendatom äger byggnaderna, och jag skall ej inlåta mig
på att därom yttra mig vidare. Däremot torde man på goda grunder
kunna uttala, att staten ej bör uppdela sina domäner till försäljning.
Den bör däremot mot helt ringa arrendeafgift upplåta passande små-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
