Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lotter, där arrendatorn har att bygga under full äganderätt. Detsamma
gäller äfven om städernas ofta rätt ansenliga jordegendomar för att
motverka det fördärfliga tomtjobberiet. I likhet med Eder, herr redaktör,
tror jag, att här är kärnpunkten i egnahemsrörelsen och att man ej
bör tröttna att i tal och skrift framhålla detta för dem, som makten
hafva.
Sekreteraren i Stockholms läns hushållningssällskap Olof Stjernquist,
oppojierar sig kraftigt mot talet om att “hushållningssällskapen äro
aristokratiskt lagda företag, som ha ringa förståelse af eller beröring med
de mindre jordbrukame“. I motsats därtill framhåller författaren att
sällskapen äro baserade på bred demokratisk grund, hvilket bl. a.
framgår däraf att de flesta af ledamöterna, som uppgå till omkring 50,000,
äro att hänföra till allmogemän. Sällskapens verksamhet går också i
främsta rummet ut på att främja det mindre jordbruket, och utan risk kan
påstås, att sällskapen ha stort förtroende hos både små och stora
jordbrukare och i hög grad gagnat småbruket. Talet om att sällskapen
förfallit till onödigt reglementerande är också oriktigt, då sällskapen tvärtom
sökt göra reglementena så enkla och kortfattade som möjligt — sålunda i
Stockholms län blott 22 §§ i full anslutning till kungl. m:ts
kungörelse om egnahemslån, samt f. ö. formulär. Anmärkningen att
landt-befolkningen afhållit sig från lånen på grund af de stora krafven på
säkerhet är orättvis, då sällskapen blott rättat sig efter nämnda
kungörelse och ej heller kunnat göra annat, då sällskapen äro ansvariga
inför staten för lånens ordentliga återbetalande. Författaren anser
emellertid lämpligt att staten bör stå risken för lånen och sällskapen blott bli
förmedlare af dem, då han “anser obilligt och principiellt oriktigt att
låneförmedlaren göres ansvarig för statens lånemedel, utan att ens äga
rätt att bestämma säkerheten“.
Däremot torde denna anordning icke göra lånen mer begärliga
eller minska krafvet på säkerheten.
Anledningen till klandret mot sällskapen beror därpå, att många
ansökningar afslagits, men detta har i Stockholms län ej i ett enda
fall berott på sökandens otillräckliga tillgångar eller bristande säkerhet.
Frågan är ny, arbetaren har ännu ej hunnit sätta sig in i den, hvarför
man bör iakttaga lugn och ej uppväcka obefogadt klander mot dem,
som söka fylla sin plikt. För öfrigt är det ju synnerligen viktigt att
låneförmedlaren noga granskar huruvida egnahemsaffären har ekonomisk
bärkraft och sålunda är för arbetaren fördelaktig. Detta ha sällskapen
sökt göra och äga förutsättningar härför.
Det största hindret för frågans lösning i Stockholms län är
svårigheten för arbetaren att till rimligt pris erhålla lämpliga områden vare
sig till jordbruks- eller bostadslägenheter. Om det vansinniga
tomt-jobberi, som från Stockholm likt en epidemi spridt sig till
landsbygden på t. o. m. betydliga afstånd från hufvudstaden, fortgår som
hittills, så blir det snart omöjligt för arbetaren att skaffa sig eget hem
i Stockholms län, då värdet af jorden — använd till åkerbruk — är
begränsadt till jordens afkastningsförmåga vid god skötsel. Låneför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
