Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Författaren meddelar till slut en imponerande förteckning öfver
sitt sällskaps åtgärder för de mindre jordbrukames gagn.
Sekreteraren i Värmlands läns hushållningssällskap Axel Låftman,
uttalar “att en olyckligare form för förmedling af egnahemslån än den
nu gällande väl svårligen kunnat väljas“, för så vidt i första rummet
afses underlättande att bilda egna hem och ej statens skyddande för
hvarje förlust. Man kan ej rimligtvis begära att låneförmedlaren med
de stora risker han enligt nu gällande bestämmelser i en framtid, låt
oss säga om 15 å 20 år kan komma att löpa, af entusiasm för den
goda saken skall sätta större eller mindre del af sina tillgångar på
spel. Han blir ytterst försiktig och därmed sättes äfven den kraftigaste
hämsko på egnahemslånerörelsen.
Statens årliga bidrag, “till täckande af kostnader för och eventuella
förluster på lånerörelsen“ (V2 % å disponeradt lånebelopp), finner
författaren fullständigt illusoriskt och nämner som exempel att detta
bidrag vid ett visst hushållningssällskap sistlidna år utgjorts af kr.
370: 25 under det hushållningssällskapets kostnader för rörelsens
bedrif-vande uppgått till kr. 1,774: 85. Under nuvarande förhållanden iakttages
naturligtvis den ängsligaste försiktighet vid låneansökningamas pröfning,
och om detta gäller hushållningssällskapen blir det i ännu högre grad
fallet med föreningar och bolag, som dessutom skola ställa godkänd
säkerhet för lånen.
En sådan lösning af frågan att staten öfvertoge riskerna och
hushållningssällskapen bibehölle rollen af förmedlare med alla därtill hörande
arbeten såsom uppskattningar, besiktningar o. s. v., tror förf. dock ej
vara lycklig.
Skall egnahemslånerörelsen få den omfattning, som motsvarar dess
utomordentligt stora fosterländska betydelse, så måste den införas i
friare former eller åtminstone taga sådan gestalt att en saken ej
vidkommande ej nödgas af själfbevarelsedrift söka rent af försvåra
rörelsens omfattning. De naturliga vägarna äro anlitande af statens egna
organer såsom mellanhand. Länsstyrelserna jämte deras många
underlydande ha med biträde af respektive domänintendenter fullt så stora
förutsättningar som hushållningssällskapen att på ett betryggande och
i öfrigt tillfredsställande sätt handhafva denna angelägenhet.
Med hänsyn till alla de svårigheter, som vid dödsfall ovillkorligen
skola inträffa för att kunna bevara jordbesittningens egenskap af eget
hem — svårigheter, som ännu ej hunnit visa sig och som det måhända
fordras erfarenhetens lärdomar för att rätt kunna bedöma — förefaller
det författaren, som om någon form af arrende af staten vore
fördelaktigast.
F. d. riksdagsman Ola Persson, Rinkaby (Skåne),
berör i sitt uttalande den stora liknöjdhet att ägna sig åt jordbruket, som
spåras hos våra arbetare. Från innehafvare af medelstora jordbruk hör man
nästan öfverallt att det “inte lönar sig att vara jordbrukare“. Lönerna
och arbetskostnaderna äro allt för dyra efter jordens pris och afkast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
