Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägde att insända sina adresser, stadgar m. m. Därjämte uttalades
önskvärdheten af att Social Tidskrift blefve organ för ungdomsklubbsrörelsen.
Slutligen hade fröken Ebba Westberg ett anförande om De neutrala
klubbarnas ställning till andra klubbar. Förhållandet till de välkända
religiösa ungdomsföreningarna ville tal. ej uppehålla sig vid, då denna
fråga ej kunde betecknas som brännande. Annorlunda förhöll det sig
med de socialdemokratiska klubbarna, som voro på samma gång för
litet kända och för mycket skydda. Man känner deras agitation, men
icke deras omfattande bildningsverksamhet. Det är dock icke
degenererade individer man träffar inom dessa klubbar, inga ligapojkar, det är
i själfva verket — trots allt — de bästa och mest uppväckta af
arbetar-ungdomen, de som varmast gripits af kampen om sin egen klass’ väl
eller ve. Om man också betraktar dem som missledda, kunna de dock
icke lämnas ur räkningen. De neutrala klubbarne ha ingen anledning
att stänga sina dörrar för dem. Alla åskådningar må där ha frihet att
ta sig uttryck och bli bemötta. Blott sålunda uppnår man att kunna
påverka ytterligheterna och att motståndare få respekt för hvarandras
åsikter.
En liflig diskussion följde, under hvilken olika meningar brötos.
Att medlemmar af soc. dem. klubbar utan olägenhet kunna tilhöra en
neutral klubb, därom vittnar likväl erfarenheten vid ungdomsklubbarne i
Stockholm.
Därefter afslutades det första svenska ungdomsklubbmötet, hvilket
vi ha anledning hoppas skall ha gifvit ett kraftigt stöd såväl som många
nya uppslag för denna gren af ungdomsarbetet i vårt land.
Uttalanden om fattigvårdskongressen.
Red. har anmodat några deltagare i fattigvårdskongressen att meddela sina
intryck från densamma. Början göres med ett uttalande af komminister H. F. Spak.
Om jag skulle skrifva någonting om Sveriges första sociala kongress, så
vore det först och sist ett tack så varmt, att det saknar de rätta uttrycken, till
dem, som gåfvo vårt folk, nämligen dess framstegsvänner, denna goda
lycko-skänk. Själf gick jag och var hjärteglad däråt, ända från den stund, då
dagspressen bragte mig sin första lilla blänkare om hvad som förestod. 1 stort sett
blefvo icke heller förväntningarna svikna. Efteråt är det ju en lättköpt kritik
att undra, om inkallandet af de många höga intresserade kommunalombuden icke
vart oss en alltför tung barlast — vi få väl tro, att bestyrelsen icke såg sig
annan utväg att trygga det sannerligen mycket vanskliga företaget, och under
den förutsättningen får man vara glad, att icke diskussionerna blefvo mer
oförstående, än de ibland tyvärr voro, och att det endast blef en af de 3 mötesdagama,
som ledde till uteslutande negativt resultat. Här blefvo dock våra ömmaste
hjärtefrågor bragta under debatt och frön utsådda, som eljes aldrig såtts och
om hvilka man må hoppas, att de dock icke allesammans skola förbrännas på
fyrktalsvalda herreombuds hjärte-“ stengrund“ eller förkväfvas af deras naturliga
“törne och tistel“. (Jag anser mig härmed icke travestera liknelsens heliga ord.)
Summa summarum: för min del fann jag i kongressen ett högst
välbehöf-ligt socialt missions- och väckelsemöte. Nästa gång skola vi kanske kunna
bygga vidare på den nu lagda grunden. Af vissa talare, särskildt under
arbets-löshets-debatten, blottades förfärande djup af okunnighet och bristande bild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
