Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rig, så stämde detta järnvägsbolag jämvägsfoikets fackförening på
ersättning för den skada som åsamkats bolaget genom en strejk.
Underrätten dömde till bolagets, öfverrätten till föreningens förmån, men
laglorderna i öfverhuset fastställde den första domen. På samma sätt
förlorades målet i högsta instansen af en fackförening, som stämts af
en egen medlem, emedan den utdelat strejkunderstöd. Den stämmande
medlemmen var i detta fall understödd af arbetsgifvaren (Denaby main
case af 1902, slutdömd 1905).
Genom denna nya vändning i rättsskipningen sågo trade unions
sig ställda inför det alternativet, att antingen för all framtid afstå från
att använda strejkens vapen eller ock att utsätta sig för risken att
nödgas ansvara med sina samtliga tillgångar för någon af tjänstemännens
eller styrelsens åtgärder. Summor, som samlats till sjuk-, invaliditets-,
ålderdoms- Och dödsfallsunderstöd, kunde på detta sätt med ett slag
förloras. Intill 1905 lära de engelska fackföreningarna ha måst utbetala
öfver 4x/2 miljoner kronor i skadestånd åt arbetsgifvare.
Man hade tillsvidare ej många medel att tillgripa för att komma
ur den svåra kris, i hvilken fackföreningarna sålunda råkat. Ett försök
att få parlamentet att vidtaga åtgärder för att förhindra, att de gamla
fackföreningslagarne tillintetgjordes af den nya juristrätten, misslyckades
1902. Man inskränkte sig till att skärpa föreningsstatutema för att
förebygga felgrepp från de ledande organens sida.
Men under tiden hade de fraktioner inom arbetarevärlden, som
under 1800-talets sista år begynt arbeta på bildandet af ett politiskt
arbetareparti, ej hvilat. Deras verksamhet vann nu under det nya sek*
lets begynnelseskede en allt bredare jordmån och fick talrika anhängare
äfven bland de stora fackföreningames medlemmar. På sådant sätt
har England nu på kort tid fått ett stort själfständigt arbetareparti, som
fullföljer socialistiska mål, som sträfvar efter egen representation i
parlamentet och som äfven lyckats att där få säte för ett vid hvarje nyval
växande antal medlemmar. Och på ett lysande sätt har dess betydelse
framstått vid de senaste parlamentsvalen förliden vinter, då vänsterns
seger till stor del var att tillskrifva arbetarepartiets uppmarsch och då
det lyckades partiet att få in sin måhända mest begåfvade representant,
John Burns, som arbetsminister i det nybildade liberala kabinettet.
Den nya regeringen var snart färdig med ett lagförslag till
förbättrande af fackföreningames ställning, den punkt, som varit den
främsta på arbetarepartiets valprogram. Detta första lagförslag, “lagen om
arbetstvister* (trades disputes bill) vann emellertid ej
fackföreningsrepresentanternas bifall. De framburo ett eget förslag, som regeringen
efter ferierna gjorde till sitt. Denna lag har nu i den afgörande tredje
läsningen af underhuset antagits utan omröstning.
Den stadgar i hufvudsak följande. Ingen vid en arbetstvist af
flere personer gemensamt begången handling skall göras till föremål
för straff rättslig åtgärd, såvida samma handling är straffri, om den
begåtts af enskild person. Utsändandet af strejkpatruller, som öfvervaka
dem som ej strejka och söka öfvertala dem att deltaga i strejken tillåtes.
Det är vidare ej straffbart att vid arbetstvister söka förmå en arbets-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
