- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1906 /
417

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af inteckningar. Hvarje inteckning, som meddelats i någon af de
stundom till flera tiotal uppgående hemmansdelar, hvari stamhemmanet
klufvits, belastar nämligen också motsvarande andel af soldattorpet.

Men en sådan extra tillökning i inteckningssäkerheten utöfver den
mark, som brukats till heminansdelen, har långifvaren icke kunnat
beräkna, sålänge torpet såsom ingående i soldatens löneförmåner icke
var åtkomligt för hemmansägames gäldenärer. Det sker därför
inteck-ningshafvarne ingen orätt, om genom lag stadgas att sådana afsöndrade
lägenheter, som förut utgjort soldattorp, äro fria från stamhemmanets
inteckningar. Nog finnas vanskligheter också för en sådan lagstiftning;
men icke bör man vika för dem, åtminstone innan deras betydelse
blifvit noga vägd. Vissa lättnader för soldattorpens försäljning, hvilken
nu rätt ofta vållar svårighet att på alla händer genomdrifva, skulle kunna
vinnas genom att göra lagen om samäganderätt tillämplig på detta
slags lägenheter.

Om hushållningssällskapen själfva förvärfva, stycka och försälja till
egnahemslägenheter lämpliga egendomar, kan svårigheten att få
egnahemsområdet gravationsfritt till största delen undgås äfven med nu •
gällande lag. Ty hushållningssällskapet kan i detta fall låta döda alla
inteckningar innan styckning sker. Med detta förfaringssätt följer dock
den Olägenheten att egna hemmen komme att koncentreras på ett ringa
antal platser i stället för att spridas öfver hela landet. Fråga är äfven
om hushållningssällskapen i större utsträckning vore villiga ikläda sig
därmed uppstående betydande risker.

På tal om riskerna nämner insändaren att dessa, om
egnahemslåne-rörelsen tar fart, lätteligen komma att gå upp till sjusiffrigt tal. Det
kan då icke förtänkas hushållningssällskapen, om de med tanke på de
viktiga ändamål det på andra områden fullföljer, komma att fatta
betänkligheter mot att fortfarande öka riskerna genom nya lån. Det torde
därför endast vara en tidsfråga, innan staten måste träda emellan och
mer eller mindre fullständigt öfvertaga risken af egnahemslånen.

Den tanken ligger rätt nära att staten själf uppträder såsom
upp-låtare af egnahemslägenheter. De af staten upplåtna egnahemmen kunde
upplåtas med nyttjanderätt mot en mindre städja och dessutom en
årlig afgift, så afpassad, att efter vissa år innehafvaren finge anses
hafva tillöst sig äganderätten till lägenheten. Något egnahems/d«
behöfdes således icke, om ej till anskaffande af nödiga inventarier och
arbetskraft, utöfver sökandens egen, till lägenhetens bebyggande.
Materialierna till byggnaderna borde kronan kunna tillhandahålla i
hufvudsak utan afgift, enär de ju, sedan husen blifvit uppförda, komme
att såsom tillhörighet till fastigheten fortfarande vara i kronans ägo,
intill dess lägenheten med åbyggnad blifvit inlöst af innehafvaren.

En kameral urbild till sådana upplåtelser har i Sverige funnits
under flera århundraden i den förr så gängse upplåtelsen af åborätt
till kronohemman, med åbon i senare tider tillagd befogenhet att lösa
hemmanet till skatte d. v. s. att förvärfva äganderätten därtill. De
gamla författningarna härom äro ännu gällande och icke alldeles ur till-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:44 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1906/0423.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free