Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbete ligger icke bakom dessa pappersblad, som bära oss bud om
dagens lif öfver hela vår värld! H vilken öfverväldigande massa af
intelligens ligger icke i utvecklingen till denna punkt från de första
underliga teckhen i sten! Så påminner oss hvarje steg vi taga,
hvarje handling vi utföra, hvarje intryck vi mottaga om att vårt
nuvarande lif är möjligt endast genom samarbete — samarbete
mellan arbetare af olika slag, från det gröfsta muskelarbetets män
till det finaste tankearbetets, samarbete mellan alla samhällsklasser,
alla generationer, alla folk. Från alla jordens ändar och från alla
tidsåldrar flyter strömmen af lifsbetingelser till oss, och vi ha blott
att taga emot.
Men det är ej blott i vårt yttre lif som vi äro till endast i
och genom vårt samband med människorna. Själfva vår
personlighet är från en sida en yttring af det gemensamma människolifvet.
Vi stå i skuld till andra ej blott för hvad vi hafva, utan också för
hvad vi äro. .Tag tänker härvid i första rummet på våra förfäder,
i släktet, i folket — de föregående generationerna. Den tacksamma
tanken må gärna gå tillbaka till medeltiden och forntiden och den
förhistoriska tiden, ja, till grottmänniskan för årtusenden och
tiotal af årtusenden sedan, som kämpade en hård kamp för att
bevara och en liten smula fullkomna lifvet, detta underliga,
omedvetna lif, med dess slumrande möjligheter till intelligent
nutidsmänniska.
Dock, icke häller därmed är vår tacksamhet uttömd. Tänk
dig ett nyfödt barn — dig själf på det stadiet, med alla de
möjligheter, som du hade i arf från generationers kamp och med alla
de möjligheter du hade såsom ny individ. Dessa möjligheter skulle
aldrig ha blifvit verklighet, om du ej kommit i en mänsklig
om-gifning. Antag, att du blifvit utsatt i en skog och där kunnat hällas
vid lif: du skulle ha blifvit ett djur och icke en människa.
Det är en lång och intressant historia detta: om hur vårt
medvetande småningom utvecklades genom livad vi sågo och hörde.
Vi lärde oss att göra efter och så träda i förbindelse med världen
omkring oss; vi konstaterade oss själfva såsom något annat än
denna värld omkring oss; vi lärde känna oss själfva såsom något
som är medvetet om sig själf och som vill — ett jag. Hela denna
utveckling, det medvetna lifvets utveckling ur sina slumrande
möjligheter, skedde under ständig beröring med andra människor.
Och vi kunna lugnt säga: det finns ingen mänsklig personlighet
annat än i samband med mäaskliga personligheter.
Denna sats kan utsträckas till hela vår personlighets innehåll.
Hvarifrån hafva vi våra ideal? Från människor, som lefvat, från
vår omgifning, från de store i historien, från andras tankar om
hvad som är högt och ädelt. Vi forma våra ideal själfva och sätta
vårt individuella märke på dem, men vi skulle aldrig ha några
ideal, om vi ej fått material till dem genom hvad vi hört och sett
af andra. Vart samvete är väl det mest individuellt personliga;
när mitt samvete talar, står jag inför min egen domstol och ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
