Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annans; och dock har jag icke häller detta endast i och af mig
själ#. Anlaget, möjligheten visserligen, men ej verkligheten: de
grundsatser, det rättsmedvetande, som mitt samvete ledes af i sin
dom, ha inflytelserna från omgifningen och från historien utbildat.
Till och med det djupaste i oss, vårt religiösa lif, blir ej medvetet
om sig själf utan i beröring med andra.
Summa: det finns ingen andlig personlighet utan i och med
sambandet med andliga personligheter.
Från denna lag äro icke ens snillena och profeterna
undantagna, de stora nydaname af människolifvet. De kunna icke växa
upp annat än ur den jordmån som lämnas af samtiden och
föregån-garne. Ett uttryck för denna lag är det när man säger om en stor
man: »ett folk kan icke frambringa mer än en sådan man på ett
arhundrade».
Hittills har jag talat om vår samhörighet med andra endast
från synpunkten af oss såsom mottagande. Men vi äro också
gif-vande. Hvar och en af oss betyder något för det hela, Hvarje
individ bildar medelpunkten ej blott i en inåtgående rörelse, utan
ock i en utåtgående, år ett rörelsecentrum, en energikälla.
Det är först och främst klart, att om vi i hela vårt yttre lif
äro mottagande i förhållande till andra, d. v. s. vår välmåga är
beroende af deras arbete, så bör deras välmåga i någon mån vara
beroende af vårt arbete. Om ett så mångsidigt och så inveckladt
samarbete är nödvändigt för att skapa den miljö, som vi behöfva
för att lefva, så måste det ju verka hämmande på det hela, om
någonstädes i det stora maskineriet finnes en död punkt eller, för
att använda en annan bild: ett hål, där det bara rinner ut — en
människa, som bara tar, men inte ger.
I och med det att vi äro till, äro vi skyldiga att ge, så snart
vi kunna, materiellt eller andligt lifsvärde. Och i själfva verket
har hvarje ålder sina möjligheter för gifvande. Det späda barnet
manar fram ömhet, väcker förhoppningar och lifsglädje, i sin
fortsatta utveckling ger det upphof åt denna sagans och naivitetens
värld, som är en källa till andlig föryngring för oss äldre. Och
de gamla, som tjänat ut, kunna gifva oss af sin sainlade
erfarenhets vishet och af sina genomkämpade striders sinnesro.
Oberoende af om vårt kallelsearbete blir af mer andlig eller
mer materiell art, lämna vi alla vårt bidrag till den andliga
beskaffenheten af det människolif, på hvilket vårt eget är en gren
grenen ej blott lefver af näring från stammen, den tillför i sin
ordning ilfven stammen näring.
Här i all synnerhet gäller den satsen, att hvar individ är ett
rörelsecentrum, en energikälla.
Hvem vet ej hvad en enda kan betyda för tonen, andan i en
syskonkrets, bland kamraterna i en klass eller inom ett kotteri.
Denna enda är ej alltid den som talar mäst, eller den som är
främst i handling. Han år icke sällan en tyst, blyg människa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
