Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frihet för personligheten, som man lägger vikt på, är till största
delen en yttre frihet. Och sammanhållningen, som skall motväga
den enskildes frihet, blir en likaledes yttre sammanhållning. Mellan
de motsatserna kan blott en konstlad enhet skapas; den håller ej
ihop: den bildar intet bärande spännhvalf i framtidskulturens döm.
Vi behöfva tränga djupare in i den sanningen, att livar människa
måste vara en man för sig på samma gång som en för de andra.
Det är ett rikt lif, ej bara ett njutningsrikt, som det stora
samarbetet skall skapa. Men härför behöfves framför allt utpräglade
personligheter.
Med den här antydda bristen i nutidens åskådning
sammanhänger en annan: Vi äro i fara att förlora blicken för det värde,
som heter ett folk. Här är också en individualitet, som vi ej ha
råd att mista.
Det gäller hflr, såsom alltid, att hvar rätsida har sin afvigsida,
livar dygd sin karrikatyr. Vår tid kan berömma sig af att ha
gjort mycket för att bryta ned skiljemurama mellan folken.
Sam-färdsmedlen fullkomnas och afstånden krympa ihop; utbytet af idéer
sker snabbt och fördomsfritt; fredsarbetet och den internationella
förbrödringen antar allt mer imponerande former — vi äro långt
hunna från den tid, då samma ord betecknade främling och fiende.
Också ha vi fått skåda ett utbyte af nationella och andliga värden,
en vetenskapens och industriens och hela kulturens blomstring, som
fönit ej varit möjlig. Och hvad mer är: vi se klarare än förr de
mäktiga linjerna af ett framtida mänsklighetens brödrarike, i hvilket
inga krafter slösas på strid och förstöring, utan alla sättas in på
produktion i samarbete för att främja den gemensamma lyckan.
Men hvad den stora mängden tillgodogjort sig för sin
lifsupp-fattning af hela denna utveckling är intet annat än en flack
internationalism, som tar det nog så ytligt med den stora
förbrödringens hägrande ideal. Om man drifver en blomsterlök, innan den
hunnit rota sig, kan man nog få en blomma ur den, men det blir
en förkrympt blomma. Det behöfs en tid för jorden och mörkret.
Den modärna internationalismen är en sådan för tidigt drifven
blomma, som saknar den djupare förberedelsens rötter. Och för
denna kulturblomma kastar man bort dyrbara värden: i sin ifver
att undanrödja den bornerande nationalismen förkastar man all
nationalism som en »begränsning».
Det är nu en gång så, att fullödighet, helgjutenhet ej kan
vinnas utan begränsning. En människa, som skall vara med i allt,
lära sig allt, kan ingenting riktigt. Den, som vill förstå allt,
intressera sig för allt, tala om allt, ger gärna, om han ej är en
undantagsmänniska, intryck af något ytligt, opersonligt. Begränsning
är absolut nödvändig, om man vill bli en personlighet. Endast
genom begränsning vinnes äfven den fasta utgångspunkt, från
hvil-ken man kan med verklig vinst vidga sin intressesfär till att
omfatta allt mänskligt. Lär ett riktigt, om du vill komma fram till
att lära mycket.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
