- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1907 /
6

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hur vederkvickande är det icke att möta en utpräglad
personlighet! Kanske är hon ensidig, hon vet dock hvad hon vill, och
hon har en öfvertygelse, som är hennes egen och som hon är
beredd att kämpa för. En sådan människa ger oss bra mycket
mer än den, som alltid är färdig att taga upp i sig de allra nyaste
tankarna, och hvars själslif därför ingenting annat är än en reflex
af alla andras.

Så som det är med individerna, så är det med folken.
Begränsning är äfven här nödvändig för att bevara det säregna,
lifs-kraftiga, omedelbara.

Och liksom afgränsadt, själfständiga personligheter ge rikedom
åt det personliga samlifvet, så gifva de utpräglade, enhetliga folken
rikedom åt det internationella samlifvet. Det är ej blott
hvarandras varor vi behöfva. Frukter, som mogna i söderns sol, och malm
som brytes ur nordens fjäll — sådana värden äga sin
motsvarighet i det andliga utbytet. Det ligger därför ej blott i vårt eget
intresse att vi ta vara på våra nationella gåfvor; det helas väl,
människolifvets rikedom kräfver det. Det »förbrödringens fram
-tidsrike», som skalden sjunger om, och som mänskligheten måste
sätta som sitt mål, har plats för utpräglade folkkaraktärer, så väl
som för utpräglade individer. Det blefve också eljest oändligt
ledsamt att lefva där.

Och ännu ett! Innan vi hunnit dit, kanske äfven sedan, har
det enskilda folkets lif äfven en annan uppgift: det skall i
begränsad skala, i mer öfverskådligt mått förverkliga den samhörighet
dch det samarbete, som skola binda hela mänskligheten tillsammans.
Formen för lef vande samhörighet är organismen. Det för en
organism kännetecknande är, att de enskilda smådelarna — cellerna

— ej omedelbart ingå i den stora enheten, utan medels smärre
grupper — organ hvilka ha hvart och ett sin särskilda uppgift.
Mänsklighetens organism har också sina organ, sina större eller
mindre cellgrupper. De mindre äro familjen, vänkretsen,
yrkes-och intressegruppen. De större äro nationerna.

Men skall det organ fungera, som kallas nationen, så måste
där finnas en lefvande enhet mellan dess delar. M. a. o. ett
huf-vudvillkor för ett folks lifsduglighet är enhet, sammanhållning, i
gemensamt ansvar och gemensamt arbete för samma mål. Det
behöfs, att det är något som folket vill såsom folk. Det är därför
som krig och andra nationella hemsökelser kunna få stor betydelse
för stärkande af folkkaraktären, »När hvar och en blott tänker
på egen fördel, är det förbi med staten».

Vårt folk företer f. n. icke en enhet. Motsatta partier kämpa
med hvarandra, icke för stora fosterländska mål, utan för sin egen
makt. De store männen, de betydande förmågorna — när de
någon gång finnas — mötas ofta med småsinnad afund. Hvar
och en tror sig kompetent att kritisera och befalla; ingen vill
underordna sig och lyda. Kanske vållas den allra värsta söndringen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1907/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free