Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att undgå ett sådant öde, måste vi oförtöfvat sälja vårt arbete till
det pris marknaden bjuder. Och för en del bland oss kommer
härtill det outsägliga, omätliga trycket af våra hustrurs och barns nöd.»
Entreprenören, framhåller W., köper grofarbetarens arbete på
samma sätt som han köper andra varor såsom tegel, järn och sten,
som utgöra materialet till den nya byggnaden. »Men han köper
af oss under vissa betingelser för oss båda. Lagen om tillgång
och efterfrågan äger ej i fråga om vårt arbete lika obegränsad
tillämpning som i fråga om andra handelsvaror. Vi äro
mänskliga varelser och några bland oss hafva sociala band, som
tegelstenar och järn inte hafva, och vi förflytta oss för den skull inte
till en förmånligare marknad med samma lätthet och säkerhet som
dessa. Dessutom äro vi okunniga män, och bakom det vi hafva
att sälja står inte tränad intelligens eller kunskap om priserna
och om bästa sättet att finna den bästa marknaden.»
Wyckhoff erkänner att grofarbetarens intressen sammanfalla med
arbetsgifvarens, men att detta är sant »på för oss okända grunder.»
Ty grofarbetaren lefver ur hand i mun, och de element, som kunna
odla arbetet, nä honom icke. Han känner ingen personlig stolthet,
när arbetet skrider framåt, och ingen gemenskap med arbetsgifvaren.
»Det finns för oss i vårt arbete intet af ansvarets lyftning, intet
af skaparglädje, endast ett själsmördande släparbetes dystra
enformighet, imder afvaktan på signalen att sluta och på vår aflöning
vid veckans slut.»
Det är nödvändigt, framhåller förf., att sådana anordningar
vidtagas af arbetsledningen, att grofarbetarnas ambition stegras, hans
ansvarskänsla drages in i arbetet och hans intelligens skärpes. »Vi
äro människor och vi äro i stånd att bli bättre människor. Må
vara, att vi inte kunna annat än grofarbete, men hvarför skola vi
vara dömda att utföra det under de villkor, som förnedra oss i vårt
arbete?»
Tvenne villkor anser Wyckhoff nödvändiga att fylla för att
grofarbetarens yrke skall kunna odlas. Det ena är att alla
arbetarna äro organiserade och att alla arbetsaftal förmedlas af deras
organisation. Det andra är ackordsarbete, utfört under en af
arbetarna själfva utsedd förman. Kontraktet bör baseras på tid, och
för fullgjordt arbete erhålles en öfverenskommen summa, som ökas
med en tillagd »bonus» i mån som arbetet utföres på kortare tid
än den kontraktsenliga. Innan arbetet börjas öfverenskomma
arbetarna själfva om den ordinarie arbetstiden. Och sedan hugger
man i med lif och lust. »Vi ha nu i sann mening fått en uppgift.
Den är vår. Arbetet är hårdt. Men vi ha ett mål för vårt hårda
arbete. Hvarje handgrepp är nu icke ett håglöst slafvande för
timpenningen utan en ifrig och frivillig sträfvan att på bästa och
raskaste sättet till vår egen fördel fullborda arbetet.» Så borde
det vara.
Med sin skarpa etiska syn på arbetarelifvet blundar Wyckhoff
ingalunda för den omständigheten, att det här blott är tanken på
Social Tidskrift. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
