Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
egen vinning, som alstrar den ökade arbetsintensiteten. Men han
set dock intet frånstötande däri, emedan han vet, att af de två
vägar, som stå till buds, är ackordsvägen den enda, som fostrar
arb«taren till ansvarskänsla, ty såsom ingående i organisationens
kollektiva väsen känner den enskilde arbetaren en ny plikt:
förhållandet till sina medarbetare. Solidaritetskänslans fostrande makt
griper arbetslaget och lyfter upp dess gärning till pliktkänslans
plan, trots all privat vinningslystnad.
Det mål som Wyckhoff sätter upp för arbetaren, är det högsta
tänkbara: personlighetens förädling. Och han vet, att endast
arbetet kan förädla och att sysslolösheten är alla lasters moder.
»Laborare est Orare — arbete är bön.» Men förvandladt tdl ett
vanhedrande timslafveri under bevakning af en slafdrifvare till
uppsyningsman »är arbetet icke längre en bön utan en förbannelse.»
Den moraliska karaktåristik af grofarbetaraa, som erhålles i
Wyckhoffs vederhäftiga bok, är nog fullt tillämplig i Sverige. Hur
genuint svenskt tyckes oss t. ex. ej följande arbetareporträtt vara:
»Det var mig någonting öfverraskande att finna hvilken stor plats
svordomar intaga i de mäns ordförråd, som här representera den
arbetande fattiga klassen. De svärja med instinktiv färdighet, icke
endast i vredesmod, då deras tal blir en enda forsande ström af
fruktansvärda eder, utan äfven i det vanligaste samtal, då deras
eder äro lika meningslösa som omedvetna interjektioner. Och
nästan aldrig mildras den brutala råheten i deras tal af dessa
förskönande uttryck, som tyckas vara en så naturlig beståndsdel af språket.»
Men trots grofarbetamas råhet i sätt och tal kände Wyckhoff aldrig
den minsta fruktan för dessa människor, hvilkas kost och mödor
han delade, och fast dessa råa sinnen icke ägde någon annan idé
om lyckan än ett otygladt tillfredsställande af sina passioner, så
kände dock alltid W., att deras bättre natur icke var långt borta.
Skall det gripas in med allvarstankar i den sociala frågan,
så måste det alltid betänkas, att det stora problemet är ett
oupplösligt, men icke olösligt dubbelproblem: yttre reformer och inre
förädlingsfaktorer. De förra draga ej nödvändigt med sig de senare,
men underlätta deras växtkraft. Däremot framtvinga de senare
alltid till sist de förra, ty en nykter och human grupp arbetare kan
icke länge finna sig i ett förtryck, som alstrar dryckenskap och
andra omänskliga urartningar bland deras kamrater. Det är innerst
humanitetskänslan, som håller ihop arbetareorganisationen, men
åtskilliga tecken i vårt land tyda dock på, att man inom ledande
arbetarekretsar för litet beaktat den gamla sanningen, att sedlig
hälsa fås ej i sista hand för pengar utan därtill fordras ett
positivt förädlingsarbete, hvars utgångspunkt bör sökas i vår
löftesrika nykterhetsrörelse.
Ernst Liljedahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
