Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En tjänarinnornas fackskola.
I dagame har i Köpenhamn startats ett företag, som är ägnadt
att väcka uppmärksamhet äfven utom Danmarks gränser, nämligen
Tjenstepigcrnes Fagskole. Skolan invigdes sistlidna 4 nov., och i
högtidstalet, som hölls af folktingsmannen Herman Trier, yttrade
denne, att — så vidt han visste — var det första gången en skola
restes af arbetame själfva för att främja sin kårs utveckling. Den
är resultatet af ett sjuårigt energiskt propaganda- och
organisationsarbete, och bör hälsas med stolthet, ej blott af arbetarne, utan
framförallt af kvimioma. Äran af dess tillkomst måste nämligen
hufvudsakligen tillskrifvas den danska tjänarinneföreningens
ordförande fröken Marie Christensen, hvars verksamhet är ett lefvande
vittnesbörd om hvad fast vilja i förening med tro på en saks
rättvisa kan åstadkomma äfven utan stöd eller påstötning af dem, som
sitta inne med kunskaper eller penningmedel.
Fröken C. har själf varit tjänsteflicka. Som sådan samlade
lion under fjorton år växlande erfarenheter, utstod många
vedervärdigheter, men råkade äfven någon enstaka gång på en god
husmoder. Med tacksamhet plägar hon tala om den ledning och
omtanke, som från dennas sida kom henne till del, och som föranledde,
att hennes tankar böljade kretsa kring spörsmålet, om och på
hvad sätt hon skulle kunna bistå de kamrater, som arbetade ut
sig under dåligt och hjärtlöst bemötande. Särskildt uppreste hon
sig’mot det tyranniska målsmanskap, som liusbondfolket ansåg sig
kunna utöfva öfver tjänarinnornas tid, sysselsättningar och hela
person. Det var 1894 som hon nedskref de första orden i
tjänar-innomas sak. De lödo: »Måtte jag en dag kunna lossa Danmarks
slafvinnors bojor.» Sin knappa fritid använde hon till att skaffa
sig kunskaper på olika områden, men behöll ännu under många ar
sina långsamt klarnande planer för sig själf.
En tillfällighet dref henne till handling. På våren 1899 läste
hon i »Politiken» en statistik, som visade, att prostitutionen till
sin största procent rekryterades ur tjänarinneklassen. Hon insåg,
att nu var icke tid att vänta längre, man måste gripa sig an med
arbetet att hjälpa tjänsteflickorna ur de olidliga förhållanden, som
drefvo många af dem i ett än större elände. Så godt som ensam
gick den nu omkring 30-åriga kvinnan till sitt ingalunda lätta
värf. Hån och motstånd mötte henne lika mycket från husmödrar
som hennes egna kamrater. Likväl kom Köpenhamns
tjånarimie-förening till stånd i november 1899. Medlemniarne utgjorde blott
ett 30-tal. Föreningsprogrammet kunde sammanfattas i följande:
Tjänarinnan bör kunna råda öfver så mycken själfständig frihet,
att hon kan deltaga i möten och åhöra föredrag; hon bör erhålla
undervisning i danska, rättskrifning, räkning, sömnad o. d., ett
afgiftsfritt platsanskaffningskontor bör upprättas, likaså ett hem,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
