Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ordning det allmänna vid stigande jordpris äger möjlighet att
tillgodogöra sig jordräntans stegring och att under nedgående
konjunkturer åbon ofta får lättare att reda sig än småbrukaren, som är
sin egen. Det ligger äfven i statens eget intresse att hjälpa honom
därtill om han är duglig. För öfrigt hindras ju fullkomligt all
spekulation i jord och huru viktigt detta är, framgår redan nu hos oss
af t. ex. Stockholms läns hushållningssällskaps berättelse öfver
egna-hemslåneverksamheten.
Naturligtvis finnes det brister i detta institut, men det har
dock många stora företräden och är frukten af ett långvarigt
samhällsarbete. Man bör se till om det icke i moderniserad form
kan framstå såsom den lyckligaste typen för nutidssmåbruk. Det
år särskildt i ett afseende en förbättring behöfves, nämligen en
anordning som möjliggör anskaffande af driftkapital. Till årets
riksdag vänta vi kungl. proposition p& ett annat gammalt rättsinstitut,
tomtöresinstitutionen, som återupplifvas i tidsenlig skrud med
förslaget till ny jordabalk, — tomträtten. Hrad man där bl. a. stadgat,
är inteckningsrätt af arrendekontraktet. Uti motiveringen härför
omnämnes äfven möjligheten att utsträcka denna rättighet öfver all
det allmänna tillhörig jord och man kan ej se något skäl, hvarför
icke ett åborättsaftal kunde intecknas lika väl som tomträtten.
Tillätes detta och åbon berättigades njuta frukten af det så anskaffade
driftkapitalet, har man funnit en besittningsform, som fyller alla
berättigade fordringar och som staten själf genom utvecklad
låne-verksamhet bör på kraftigaste sätt understödja.
Nåväl, detta är något, som endast kan äga tillämpning å
statens domäner, säger man. Ja, det är icke litet det och hvad ligger
väl närmare till hands än att man börjar där. Men det ser ut som
om det äfven skulle behöfva användas utanför desamma. För att
kunna anskaffa ändamålsenlig och billig jord, samt få egna
hemmen i och för sambruk i närheten af hvarandra, börja
egnahemsnämnderna inköpa och stycka salubjudna egendomar. Är det icke
lika behöfligt att nyttja ett sådant arrendeinstitut här? Visar det
sig att låneförmedlingen med användande af full äganderätt får
anses förfelad blir det rent af nödvändigt att införa någon sorts
arrende, som till sin natur närmar sig den fulla äganderätten och vi
tvingas här att tillgripa en moderniserad åborätt.1
Det är underligt att se, huru mycket i vår tid, som trefvar
tillbaka till det förgångna. Vi behöfva återknyta och bygga upp hvad
som under liberalismens segertåg sönderslets och grusades. Mycket,
som vårt lands största statsmän nedmyllat i svenskt samhällslif,
1 En annan form för besittningsrätten kan äfven tänkas här, nämligen
återköpsrätt. Staten säljer parcellerna men på villkor att den finge
återköpa jorden efter ursprungliga försäljningspriset, när den ånyo salabjudes
samt i enlighet med hvad som föreskrifvits i försäljningskontraktet såsom
att återköp finge ske om småbruket vansköttes, utan tillstånd skuldsattes
m. m. Härmed har man säkerhet för att småbruket icke går till obehöriga.
Före 1810 fanns ett sådant rättsinstitut i svensk lag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
