Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blir allt mer tydligt, att det ligger i statens eget intresse,
att, samtidigt med att den genom billiga lan möjliggör uppkomsten
af fler sinåbruk, äfven å desamma vidtaga sädana
inskränkningar i äganderätten, som stäfja jordspekulation och garantera egna
hemmets framtida bestånd. De bestämmelser, man på sina håll
intagit i resp. reglementen för hushållningssällskapens lånerörelse, att
egnahemslägenhet icke så länge »egnahemslånet icke är guldet, får
försäljas, styckas eller utarrenderas» förslå naturligtvis ej. Man måste
söka finna en sådan form för äganderätt, som för
produktionsända-mål gifver tryggad brukningsrätt, men på samma gång ej lider af
de olägenheter det fria systemet äger i socialt hänseende och från
statens synpunkt sedt.
Månne vi icke hafva ett gammalt institut som i moderniserad
form kunde fylla dessa fordringar? Jag afser kronoåboinstitutionen,
som förr sträckte sig ut öfver stor del af Sveriges jord i de tider,
då nationens inneboende kraft fick sitt starkaste uttryck —
stormaktsväldet. Jag vill här i all korthet omnämna dess viktigaste
egenskaper. I 1808 års förordning heter det: »Bonde, som beflitar
sig att väl häfda det kronohemman, hvari han till åbo blifvit
intagen, skall njuta för sig, samt sina barn och efterkommande den
säkerhet, att han och de allt framgent vid hemmanet blifva
bibe-hållne, odrefne och orubbade, samt att abons äldste son äger
företrädesrätt att vara värd å hemmanet, då han förut ej på annat sätt
därifrån blifvit skild och hos lionom finnes enahanda säkerhet för
hemmets häfd, som hos öfriga arfvingar». »Förre åbons son, som
ej innehar annat eget, eller kronohemman brukar på särskildt ställe,
skall vara berättigad det lediga kroiiohemmanet genast tillträda,
dock att hushållet därå föres för stärbhusets samfällda räkning till
nästa fardag». Institutet gäller, som synes, endast för kronojord
och innebär arfsarrende. Det ytterst intressanta är det sätt på
hvilket ärftligheten regleras. Det är icke alltid äldste sonen som får
öfvertaga hemmanet. Är han olämplig som jordbrukare, eller har han
annan gård, får nästa arfvinge detsamma. Arrendet får äfven
öfver-låtas, hvarvid släktingar äga företräde. Hvart tredje år göres
hussyn af kronofogde att hemmanet ej hålles i vanhäfd, ty föreskrifter
angående dess skötsel skola fyllas af åbon, som bl. a. skall »hålla
de hus, som byggde äro vid makt.» Böter stadgas mot brukad
jords vanskötsel. Skog kan erhållas dels till husbehof, dels äfven
till afsalu efter af kungl. m:ts bflide fastställd hushållsplan.
Mycket stora fördelar äro förknippade med denna form för
besittningsrätt. De fordringar behofvet af intensiv och ekonomisk
brukning ställer på besittningsformen äro fyllda här med den
orubbliga brukningsrätten, arfsföljden och omöjligheten att kunna
skuldsätta jorden och samtidigt värnas statens intresse af fortvarighet
därigenom, att själfva jorden icke kan försäljas eller i regel
styckas och afsöndras, samt att gårdens öfvergäng från far till «on sker
pa sadant sätt, att fler småbruk ej hopas på en hand och att blott
duglig åbo godkännes. Vidare bör anmärkas att med denna an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
