Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkförsäkringsfrågan i Norge.
Dagsprössen har lämnat utförliga redogörelser för den debatt
om folkförsäkringsspörsmålet, hvilken pågick i norska stortinget
under tre, fyra dagar i slutet af januari och böljan af februari.
Men detta var icke något betydande och innehållsrikt
menings-skifte mellan parlamentariker, intagande olika ståndpunkter i
social-och finanspolitiska eller försäkringstekniska frågor. Det var en
politisk ordkamp för och mot flertal åt den sittande regeringen.
De rådande norska partiförhållandena ledde nämligen till att frågan
snart nog flyttades från området för sådana principer och öfver till
den parlamentariska maktställningens stridsplan.
Efter det beslut, som vardt resultatet af den uppseendeväckande
och långa debatten, har emellertid folkförsäkringsfrågan i vårt
grannland kommit in — vi skola ej säga i ett nytt skede, men väl —
i ett utvecklingsstadium af hastigare gång. Några antydningar
om frågans fortskridande och nuvarande läge i samma land böra
under sådana omständigheter kunna tilldraga sig svenska läsares
intresse.
För utarbetande af plan till folkförsäkring tillsatte 1894 års
storting, som inneslöt vänstermajoritet, »en parlamentarisk
arbetarekommission». I dennas mandat ingick en anvisning därom, att,
byggdt på grundsatsen: »hjälp till själfhjälp», borde förslaget afse
ålderdoms- och invaliditetsförsäkring för hela folket. Till
medlemmar i kommittéen uts&gos förutvarande statsråden W. Konow,
Hedemarken, och J. A. Bonnevie, den förre vänster- och den senare
högerman, borgmästaren i Kristiania H. E. Bemer, vänsterman,
direktören för den statistiska centralbyrån A. N. Kiaer, högerman,
nuvarande lagtingspresidenten, hemmansägaren Thore Foss,
vänsterman, sjömansprästen Eugène Hanssen, då närmast höger-, nu
vänsterman, och arbetaren Edvard Olsen, då socialdemokrat.
Ordförande blef hr Konow och sekreterare hr Hanssen.
Till 1899 års storting framlade kommissionen sitt utlåtande.
Den hade delat sig i tvänne grupper. Majoriteten föreslog tvungen
invaliditetsförsäkring för hela folket, medan minoriteten (hrr Bemer
och Bonnevie) afgaf »ett preliminärt utkast till sjuk-, ålderdoms-,
invaliditets- och olycksfallsförsäkring».
Det är ju flertalets förslag, som egentligen intresserar oss.
Detta går i första rummet ut på en obligatorisk
invaliditetsförsäkring för alla norska män och kvinnor, som fyllt 16 år — med
undantag af dem, hvilka blifvit invalider, innan de uppnått den
åldern eller innan denna lag trädt i kraft. Som invalider skola de
betraktas och behandlas, hvilkas fulla arbetskraft antingen för all
tid eller också för längre tidsrum än ett halft år, till följd af
sjukdom, ålderdom eller annan kroppslig eller andlig försvagning, blifvit
i den grad förminskad, att de antingen icke alls eller endast till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
