Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
positiva • förslag, som under det sista året framburits som frukten
af detta arbete, så tillkommer förslagets upphofsman dock den
ovanskliga äran att under en lång följd af år ha bedrifvit ett rent
folkuppfostrande arbete inom hela vårt land och att nu ha skapat
en stark stämning för nödvändigheten att i en snar framtid
förverkliga åtminstone arbetarens försäkring mot ålderdom — på det ,
ena eller andra sättet. —
När man hör att i Tyskland med dess tvångsförsäkring 19 %,
i Danmark med dess fria, men af staten framgångsrikt stödda
sjukkassor 16 % af befolkningen tillhör sjukkassorna, men att i
Sverige denna siffra knappast torde vara högre än 5 eller 6 %, så
tvingas man att söka åtminstone en af orsakerna hos brister i
lagstiftningen. På de sista åren har detta också allmänt böljat inses.
Ar 1903 begärde riksdagen i en skrifvelse till K. m:t en utredning
rörande understödsföreningar i allmänhet, således ej blott de vanliga
sjukkassorna, utan äfven sådana sammanslutningar som
pensions-föreningar, begrafningskassor, lifförsäkringsföreningar. På grund
häraf tillsatte regeringen en kommitté, hvars betänkande
offentliggjordes i slutet af 1905. Grundtanken häri synes vara önskan att
centralisera samt fastare, tryggare och enhetligare organisera alla
understödsföreningars verksamhet. Registreringstvång hos central
myndighet, jämnställande af sjukkassor med öfriga hithörande
själf-hjålpsföreningar, skärpta bestämmelser rörande afgifter och
fondbildning äro de viktigaste punkterna. För alla understödsföreningar
som ej föllo imder sjukkasselagen betydde detta kommittéförslag
icke blott den första lag som öfverhufvud afsåg att ordna deras
verksamhet utan ock den sannolika nödvändigheten att delvis
ombilda den ekonomiska grundval, på hvilken de byggts. För
sjukkassorna voro nyheterna äfven betydande. Under det att
registrering hittills varit frivillig — det år kommittén tillsattes voro af
landets 2,300 sjukkassor 400 oregistrerade — skulle den nu bli
obligatorisk. Den gamla lagen stadgade två olika grupper af
registreringsmyndigheter, magistraten i städerna (i Stockholm
öfver-ståthållarämbetet) och länsstyrelserna på landet; kommittéförslaget
satte i dessas ställe en enda central myndighet.
Men sjukkassorna voro ej tillfredställda med att deras
verksamhet skulle ordnas i sammanhang med öfriga slag af
understödsföreningar. Deras centralkommitté gjorde redan hösten 1906, således
ett halfår efter kommittéförslagets publiserande, en hemställan till
civilministern med uttalande af önskvärdheten af att sjukkassorna
fingo en särskild lag och en särskild öfverhet. Vidare framställdes
yrkanden på ökadt och efter förändrade grunder utgående statsbidrag
samt om särskilda stadganden rörande minimiafgifter, fondbildning
sjukhjälp vid förflyttning från en ort till en annan, allt punkter
som den äldre lagen lämnat obeaktade.
Den praktiskt taget viktigaste af dessa frågor är naturligtvis
den om statsbidragets storlek. D:r A. Rydin har i sin förträffliga
uppsats rörande sjukkasseväsendet i Tyskland, Danmark och Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
