Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i denna tidskrifts årgång 1905 beräknat, att statens bidrag för
livarje medlem af de svenska sjukkassorna år 1901 uppgick till
93 öre, under det att för Danmark motsvarande siffra utgjorde
något öfver 3 kronor oeh i Tyskland arbetsgifvarens bidrag, som
där spelar en delvis analog roll med statens i de andra länderna,
var icke mindre än 5 kr. 45 öre. När man vidare iinner, att
med-lemmames afgifter hos oss likväl oj äro större än i de båda öfriga
rikena, så inser man lätt att detta endast kunnat ske på bekostnad
af de förmåner kassorna gifva. Sålunda lämna de svenska
sjukkassorna i regel endast en kontant daglig sjukhjälp samt oftast
begraf-ningshjälp, hvaremot de enda-st undantagsvis bestrida kostnaden för
läkare och medicin och blott i få fall lämna understöd åt en
medlems sjuka make eller bam.
Civilministern visade sig behjärta sjukkassornas framställning.
I stället för att förhala tiden genom att tillsätta en ny kommitté
för ärendets behandling uppdrog han ät en enskild man, jur. d:r
C. Livijn, docent vid Lunds universitet, praktiserande jurist i
Malmö, att utarbeta ett lagförslag. Detta förelåg färdigt redan i
december 1906, ett synnerligen raskt arbete således. Om redan
denna raska behandling af ärendet länder vederbörande till heder,
så förtjänar äfven frainhallas det välbetänkta i att, som sedan
skedde, låta lagförslagets upphofsinan diskutera dess affattning med
representanter för sjukkasseverksamheten i rikets tre största städer.
Sträfvar man ärligt att få till stånd lagar, som verksamt skola
främja vissa intressen inom samhället, sä borde denna lags
till-blifvelsehistoria stå som mönster för den väg som vid sådana
tillfällen alltid borde väljas. Resultatet i detta fall torde också bli
att, sedan lagförslaget omarbetats med starkt hänsynstagande till
de anmärkningar sjukkassefolket framställt, den lag som i midten
af mars kommer att föreläggas riksdagen är ett fullgodt uttryck
för hvad man önskar inom de kretsar, hvilkas verksamhet lagen
närmast afser.1
Och under sådana omständigheter är det med stor
tillfredsställelse man hälsar genomförandet af en reform på ett område,
som är af utomordentlig betydelse för arbetarklassens och de mindre
bemedlades ekonomiska existens. Man har all anledning hoppas,
att den nya lagen, om den också måste gå en medelväg mellan
sjukkassornas önskan och statens förmåga rörande bidragssumman,
genom att ge kassorna ett likväl väsentligt ökadt stöd och en
tryggare organisation, skall bli en verksam främjare af
sjukka^seväsendets rationella utveckling och utredning inom landet.
Hyreslagen.
En af de k. propositioner, som tidigast alläinnades till årets
riksdag, var den, som innehöll förslag till lag om nyttjanderätt till
fast egendom. Alla delar af detta förslag, som inrymmer den nya
1 För lagens enskildheter hoppas jag få redogöra i ett kommande
häfte. När detta skrifve.s, är den k. propositionen ännu ej attämnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
