Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mängd ansökningar på bordet, och hela dagen åtgick till dessas
pröf-ning. Bland andra sökande var äfven en äldre man, som personligen
infann sig och afbidade resultatet af sin ansökan. Denna kunde
emellertid icke enligt författningens ordalydelse beviljas, hvarom sökanden,
när hans tur kom, meddelades besked. Mannen utbrast då: ’detta var
mycket ledsamt och särskildt ledsamt därför, att tre af mina söner nu
komma att lämna landet’. Denne man måste vi naturligtvis hjälpa.
En revers till hushållningssällskapet sattes upp, mannen skref under,
och borgen för hans förbindelse tecknades af mig jämte en annan
ledamot af denna kammare och på denna bänk. Formaliteterna voro
därmed uppfyllda, mannen fick sina penningar i rättan tid — och sönerna
stannade hemma. Under sommaren samma år besökte jag hans gård,
som var belägen en half mil från Eskilstuna. Där bedref han nu med
stor framgång trädgårdsodling, hade brutit upp 8 å 9 tunnland
sten-bunden mark, anlagt stenmurar, röjt och planterat. Terrängen, som
vette åt söder, lämpade sig förträffligt för trädgårdsskötsel. Såsom
specialitet bedrefs växtodling för försäljning, och flera hundratals träd
och bärbuskar hade mannen planterat på sitt lilla område. Stugan
hade han själf fört upp; hustrun biträdde med inläggningar, syltning
och saftning, och de färdiga produkterna realiserades sedan i den
närbelägna staden. Sönerna voro föräldrarna behjälpliga och arbetade i
sitt anletes svett från tidig morgon till sen kväll.
Då jag häromdagen besökte småbrukskonierensen, kom under en
rast en medaljprydd man fram mot mig (det var samme person
hvar-om jag nyss talat), tryckte min hand, tackade för hvad jag gjort för
honom och tilläde: ’Nu går det bra för oss; den sista delen af
backen är nu stenfri och sönerna tänka icke mer på Amerika!’ Det
be-höfver icke sägas, huru ett sådant handslag kännes! —
Vid samma tillfälle åhörde jag ett briljant och synnerligen
medryckande föredrag af herr Nils Hansson från Skåne, som redogjorde för
småbrukarens ekonomi, hvarvid han bl. a. framhöll såsom någonting
hufvudsakligt, att småbrukarne lära sig inse, det intensitet och energi i
arbetet måste finnas, om ett godt resultat skall kunna ernås. Hvar
och en, som vet huru arbetsintensiteten på senare tiden nedgått, måste
finna, att en man som P. J. Rösiö, hvilken får hundratals människor
om året att lägga in all sin kraft på en bättre skötsel af jorden, han
måste vara penningar värd ocH komme det än 10, ja 20 sådana till,
är jag färdig — och jag föreställer mig, många jämte mig i den
svenska riksdagen — att bevilja understöd, där så behöfves, åt dessa vårt
jordbruks välgörare!
•Jag vill bedja kammaren att lämna mig sitt understöd, i
händelse jag kommer att behöfva begära votering. Jag ber om
detta understöd icke för min men för kammarens egen skull, ty, mina
herrar, bakom denna lilla enkla motion ligger en social fråga af så
stor betydelse, att första kammaren icke bör underlåta att ägna
upp-märksamhet åt densamma.“
Social Tidskrift.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
