Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATUR.
Den undre världen. En lifshistoria. (Stockholm. Wahlström och
Widstrand. Pris 1: —).
Denna lilla bok på ett 80-tal sidor hade kunnat sändas ut bland
allmänheten med den sensationella reklamens alla konstgrepp — man fur
hålla vederbörande räkning för att de försmått detta medel att söka öka
dess spridning.
Det är en förlorad kvinnas bikt, som här lägges inför offentligheten.
Efter en »glädjeflickas» glädjetomma lif, till stor del tillbrakt i
rannsaknings-fängelse och på sjukhus, dör den olyckliga 28-årig på Grubbens
lungsots-afdelning. Under hufvudgärden förvarade hon »en hög simpla
brefpappers-ark, fullklottrade snedt och vindt med suddig blyertsskrift, solkiga och
flottiga, behäftade med en obestämbar fattiglukt från lifvet i smutsen och
armodet», skrifver fröken Klara Johanson, som gifvit ut dessa anteckningar
med bevarandet af allt det personliga i uttryck och satsbyggnad men med
korrigerad stafning.
Det gripande i denna biografi är att man så ofta känner, att den
olyckliga kvinnan troligen endast behöft en annan fostran och litet
kärleksfull omvårdnad, med ett ord den riktiga jordmånen, för att det snärjande
ogräset möjligen skulle ha blifvit en växt med vacker blomning och frakt.
Utur den mörka skildringen frambrvter stundom ljusglimtar, som visa att
kärnan ej är alldeles genomfrätt. liär och hvar förekomma dock symptom,
som tyda på ärftlig degeneration — synes det mig — och det är ju väl
tänkbart, att de sjukliga anlagen äfven i gynnsam miljö skulle ha tagit
öfverhand.
Anteckningarna äro nedskrifna i rannsakningsfängelset under trenne
olika repriser där. Den namnlösa är dotter till bondfolk, hon trifves ej
hos föräldrarna utan har sina bästa dagar hos mormodern. Snart kommer
hon ut för att tjäna. Ett tungt arbetslif blir hennes lott med »stäudigf
släp och aldrig en stunds frihet vare sig söndag eller hvardag».
Tung-.sinne och lifsleda kommer öfver henne. Ut.ställningssommaren 1897 anländer
hon till hufvudstaden och blir här inom kort förförd af en samvetslös man.
Vid minnet häraf flammar harmen upp hos fången, och hennes annars
behärskade språk blir våldsamt: »O dessa fördömda skurkar, som endast
för att ett ögonblick få tillfredsställa sina vilda begår störta en fattig
flicka i fördärfvet för tid och evighet! Kan det finnas något samvete hos
en sådan människa? O nej!• Efter det första steget begynner resan utför.
Hon blir prostituerad, kommer på sjukhus och därefter till ett glädjehus,
där »värdinnan» är en af dessa vidriga vampyrer, som alldeles utblotta
sina offer. Hon försummar besiktningen ocn blir häktad samt därefter
dömd som lösdrifverska. »Men orättvist var det väl ändå, ty jag hade
aldrig gjort något ondt mot mina medmänniskor. Jag började inse, att
det var mig själf jag handlade värst emot».
Sedan hon lössläppts, börjar hon supa och fylles af trots och hat
mot polis och samhällelig ordning. Lifvet i eländiga nästen fortfar och
afbrytes ett par gånger af själfmordsförsök. Hon kommer till ett
räddningshem för prostituerade kvinnor men »kunde inte finna sig i all den
enkelhet hon måste underkasta sig där», flyr från hemmet för att åter
komina i polisens våld och efter fortsatt supigt och osedligt lif, efter ett
oafbrutet forslande mellan rannsakningsfängolse och tvångsarbetsanstalt,
hamnar hon slutligen på Grubbens, där hon kroppsligeu och andligen
nedbruten slutar sina dagar.
Denna själfbiografi väcker många tankar till lif hos läsaren, ty den
rör ju vid våra svåraste samhällsproblem, vid förhållanden, som ha sina
rötter i det ekonomiska lifvets gestaltning, nöden och vanvården, lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
