Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket som i det mänskliga driftlifvets svår- eller okulliga tryck.
Medlidandet med den enskilda personen nästan försvinner inför tanken pä de
förhållanden, som i detta lifsöde endast framaJstrat ett konkret exempel.
Bipgrafin är en anklagelseakt mot oss alla som samhällsmedborgare och
måste mana oss att bruka mera tidsenliga vapen än enbart fängelse
och böter mot brott och förseelser, hvilka i så många fall måste beträtas
som hardt när natumödvåndiga utslag af sjukliga anlag. Verkar det ej
som ett hån mot allt hvad modern vetenskaplig åskådning heter, att en
kvinna som den, hvars lif här skildrats, sammanlagdt — 53 gånger dömes
för fylleri o. d. af Stockholms polisdomstol! En fylleriförseelse i maj 1900:
10 kronors böter, en fylleriförseelse i sept. 1905: 10 kronors böter.
Däremellan ligger ett 40-tal fylleribestraffningar! Hade kvinnan blifvit några
år äldre, hade hon väl hunnit med att böta åtskilliga hundra gånger för
fylleri. Till tvångsarbetsanstalten i Norrköping var hon bortdömd <>
gånger under sammanlagdt 30 månader.
Är det verkligen tänkbart, att någon förbättring kan bli följden af
detta sätt att strami fysiskt och psykiskt undermåliga individer?
unske-målet är naturligtvis att människor som den ifrågavarande intagås på
särskildt för dem inrättade anstalter, där vistelsens längd göres beroende
uteslutande af deras tillstånd och deras uppförande. Väl är det sannt. att
ett dylikt tillvägagångssätt är både svårt att tillämpa och kostsamt, men
uppgiften bör ju vara att förhindra upprepandet af aen dåliga handlingen
ocn att förbättra individen. För att detta mål skall kunna vinnas förans
dock en ingående kännedom om de enskilda fallen. Genom den här
recenserade boken — liksom genom några nvligen ådömda uppseendeväckaade
straff — ledes man indirekt ånyo att tänka på, i huru mångt och mycket vår
nuvarande straffrättsliga praxis står i strid med läkarvetenskapens och
den psykiska forskningens fastslagna resultat. Lyckligtvis har under senare
tid allt flera inflytelserika röster hörts, som påpeka det orimliga i att
samhället i allmänhet endast tager hänsyn till själfva brottet eller
förseelsen som sådan och bestraffar utan hänsyn till personen, utan noggrann
undersökning om denna kan anses fullt ansvarig och tillräknelig eller ej.
•Brottslingen rannsakas och dömes mera som en symbol för brottet än
som brottets lefvande subjekt», sammanfattar professor Bror Gadelius
denna tanke i ett par artiklar om Straffrätt och psykiatri i Svenska
Läkaretidningen (h. t och 8,1906), hvilka ingen borde försumma att studera.
Det fordras med ett ord en noggrann kännedom om det enskilda fallet;
ett intimare samarbete mellan läkare och dömande myndighet än hvad
hittills varit brukligt och slutligen ett erkännande af att hvarje människa,
om också »förlorad», sedan såsom människa har rättignet att betraktas
och behandlas annorlunda än ett dödt och förbrukadt ting.
Till dylika tankar föranledes man genom läsningen af »Den undre
världen». Det är en bok, som bör finna många och intresserade läsare.
Den är ett nödrop, höjdt. af en ensam kvinna, hvilken tyvärr representerar
tusen sinom tusen, som tysta drunkna i eländet
Axel Hirsch.
P. J. Béen, Hemmansägare! Behållen Edra barn i hemmet! Nycke!
till egna hemsidén — Sociala frågors lösning i stad och på land
Fosterlandets uppodlande och försvar — Ny tid i gamla Sverige.
Göteborg 1906. Pris 75 öre.
Författaren, kyrkoherde i Sätila, Göteborgs stift, framställer här ett förslag
till en Sveriges kolonisation med småbruk. “Det gäller att finna det sätt, på
hvilket de egna hemmen så småningom och mera organiskt kunna framväxa
såsom afläggare af de redan befintliga jordbrukarehemmenJ. Han vänder sig
därför till Sveriges hemmansägare i främsta rummet och menar, att kolonisationen
kan försiggå genom sönderdelning af större och mindre hemman, mestadels i
rätt små lotter. Detta skall möjliggöras genom intensiv brukning. Han anbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
