Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Under sitt tvååriga arbete, som nu afslutnte, har kommittén utgifvit
20 skrifter som beröra olika sidor af det stora och svårlösta
fattigvårds-problemet. Förteckning å dessa meddelas i detta nummer af tidskriften.
I sitt >slutbetänkande>, som nu utkommit under ofvanstående titel och
tillhanda hålles i bokhandeln till ett pris af kr. 2,25, har kommittén i
koncentrerad form framställt sina förslag och önskem&l. Dessa beröra
huf-vudsakligen fattigvårdslagg ti ftningen, men i korthet behandlas äfven
barna-vårdslagarna och lösdrifvarelagstiftningen. En samling tabeller grundade
på meddelanden från landets fattigvårdsstyrelser afslutar det hela.
Vi lämna nu ordet åt kand. Axel Hirsch för en kort resumé af
betänkandets hufvudpunkter.
Här kan det ej blifva fråga om annat än att i korthet
meddela de önskemål, hvilka af kommitterade framställas; för
motiveringen hänvisas till kommitténs skriftserie och själfva betänkandet.
Refonnlinjema inledas af en historisk öfversikt af den svenska
fattigvårdslagstiftningen ifrån äldsta tider. Af särskildt intresse
år att läsa om de för sin tid ypperliga uppslag, som gjordes af
Gustaf II Adolf, men hvilka blott till ringa del genomfördes.
Bland annat stadgade konungen, att inga barn skulle intagas på
»hospitalen» utan öfverlämnas till särskilda barnhem, tills dess de
kunde sättas i tjänst eller lära. Hvar stå vi nu — 300 år senare?
Det första kapitlet handlar om rätten till fattigvård. Genom
vår nuvarande fattigvårdsförordning förpliktigas kommunerna att
lämna vissa kategorier af medborgare fattigvård, men denna
förpliktelse måste man fatta såsom existerande gentemot staten, ej
gentemot individerna, ty dessa ha icke någon besvärsrätt. Denna
uppfattning kan ej hålla sig inför det modema rättsmedvetandet
och en klar och tydlig besvärsrätt måste införas. Nu får som
bekant den nödställde öfverklaga ett fattigvårdsstyrelsens beslut
endast för så vidt formfel föreligger, hvilket är så mycket mera
olämpligt som Kgl. Bef. ej har någon skyldighet att tillhålla
fat-tigvårdsstyrelse uppfyllandet af sina åligganden. I
fattigvårdsären-den är kommunerna för närvarande suveräna. Kommittén föreslår
sålunda, att den, som tror sig kunna visa, att han varit berättigad
till fattigvård enligt § 1, må tillerkännas rätt att hos Kgl. Bef.
anföra besvär öfver beslut, genom hvilket fattigvård blifvit honom
helt eller delvis vägrad.
Rörande frågan om obligatorisk eller frivillig fattigvård finner
kommittén, att »det helt säkert skulle medföra stora olägenheter
att nu upphäfva ifrågavarande skillnad, sedan den en gång vunnit
burskap hos oss». I många utländska fattigvårdslagar (i Danmark,
Norge, England, Tyskland, Schweiz) är i olikhet med i Sverige all
fattigvård obligatorisk. Men kommittén anser dock ej att området för
den obligatoriska fattigvården (§ 1) bör förblifva detsamma som
nu. § 1 lyder f. n.: »Befinnes minderårig eller den, som i följd af
ålderdom, kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller lyte är
oförmögen att genom arbete förvärfva hvad till lifvets uppehållande
oundgängligen erfordras, sakna egna medel samt underhåll och
vård af annan; då skall nödtorftig fattigvård honom lämnas». Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
