Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
§ har emellertid gifvit upphof till den obilligaste praxis. Under
mannens sjukdom har exempelvis en hustru med 8 barn ej enligt
§ 1 ansetts berättigad till fattigvård, enär icke också hon var sjuk,
vanför e. d. Den obligatoriska fattigvården bör sålunda utvidgas
att omfatta äfven dem, hvilkas försöijningspliktiga föräldrar eller
andra anhöriga äro ur stånd att försörja dem. Vidare anses med
rätta att »nödtorftig fattigvård» ej är tillfyllest för minderåriga
och sjuka understödstagare, de behöfva ändamålsenlig vård.
Minder-årighetsåldem bör höjas och kommittén föreslår på goda skäl
densammas höjande till 18 år. Den viktiga § 1 bör enligt
kommittén ha följande lydelse: »Om den, som till följd af
minderårighet, ålderdom, sjukdom eller vanförhet är ur stånd att genom
arbete förvftrfva hvad som erfordras till lifvets uppehållande,
befinnes sakna egna medel samt ej af annan åtnjuter underhåll
och vård, då skall nödtorftigt underhåll och den vård, som hans
tillstånd betingar, lämnas honom af den offentliga fattigvården».
På få ställen är nu gällande förordningar så maktlösa som
när det gäller att hålla efter försumliga familjeförsörjare.
Den försumlige kan visserligen lagsökas, men ofta har han icke
några tillgångar, som kunna utmätas, sedan genom ändringen i §
65 i utsökningslagen 1905, en del tillgångar undantagits för
utmätning. Dessutom får innestående aflöning eller pension ej
utmätas. Att tillgodogöra sig den försumliges arbetskraft är i de
flesta fall omöjligt för fattigvårdsstyrelserna, som få husbonderätt
öfver mannen allenast oin understödet utgått enligt § 1 och
dessutom ännu ett par förutsättningar förefinnas! Denna punkt var
också på Fattigvårdskongressen föremål för den skarpaste kritik.
Kommittén anser med all rätt att tredska af fam i lj e försörj are ej
skall anses såsom en försummelse att fullgöra en privat skuld
utan såsom ett brott mot samhället. Riksdagen har i en
skrif-velse uttalat, att proceduren i mål mot försumliga försörjare
förändrades till öfverensstämmelse med den som gäller lösdrifvare.
Kommitténs juridiskt bildade medlem, borgmästaren J. Pettersson,
har emellertid i en särskild skrift anbefallt ordinarie
domstolsför-farande, och kommittén upptager detta förslag. Till motiveringen
hänvisas här som i andra fall till skriftserien och betänkandet.
Kommittén förordar att ej förfallen lön, pension o. d. må kunna
utmätas för täckandet af ådömdt försörjningsbidrag, att
emigrations-förbud må i vissa fall kunna utfärdas, att fängelsestraff stadgas
för tredskande försörjare och att på grund af alkoholism
försumlige må kunna interneras. De oäkta barnens sorgligt rättslösa
ställning i vårt land vill kommittén förbättra, och den har
härvidlag samma åsikt som herrar P. Fahlbeck och P. Pehrsson, hvilka
vid årets riksdag motionerat om särskild förmyndares utseende för
oäkta barn. Kommitterade påpeka lydelsen i kap. 8, § 7
ärfda-balken, att »nödtorftig föda och uppfostran» skall lämnas de oäkta
barnen af föräldrarna och framhåller att det »förvisso ej öfverens-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
