Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länsvis föreslås anordnandet af missväxtförsäkring m. m. Kamp
mot alkoholismen och hinder i vissa fall mot samhällsskadliga
äktenskap äro också led i den förebyggande fattigvården. Alla
förslagen härutinnan äro i hög grad beaktansvärda; kanske det bort
framhållas att understöd exempelvis vid allmän missväxt ej till
sina verkningar borde likställas med vanligt fattigvårdsunderstöd.
Sista kap. i betänkandet är ej det minst viktiga utan
behandlar tvärtom kanske kärnpunkten i betänkandet: inspektionen och
fattigvårdens centralisering. Det är också något besynnerligt i att
fattigvården i motsats till exempelvis undervisningsväsendet,
fångvården, hälsovården, fabriksverksamheten skall vara fri från
inspektion. Af kommitténs undersökningar framgår att i 1,566
kommuner inspektion af länsstyrelserna förekommit i 90 fall,
hvar-jämte prov.-läkare i 75 fall företagit dylik inspektion. Huru
nödvändig inspektionen (soin kommittén vill hafva snarare till en
råd-gifvande än till en kontrollerande myndighet) i själfva verket är,
det framgår af att 970 styrelser uttalat sig för, men blott 319
mot inspektion. Siffror som i sanning äro talande! Landet bör,
enligt kommittén, uppdelas i distrikt, i spetsen för hvilka
fattig-vårdsinstruktörer ställas. Distrikten böra ej göras större än att
instruktören kan besöka hvarje kommun inom distriktet minst
hvartannat år. Instruktörerna böra sortera under en central
myndighet med en fattigvårdsinspektör som chef. Förslag till
instruktörers och inspektörens arbetsuppgifter meddelas. Kommittén
framhåller att det säkerligen är lättare att få till stånd en
fattigvårds-bvrå inom ett departement än ett nytt centralt ämbetsverk. Då
ilian ifrån Fihland har de bästa erfarenheter från
fattigvårdsin-spektionens verksamhet i detta land, är det att hoppas, att
kommitténs önskemål i detta afseende vid en blifvande omgestaltning
af fattigvården må finna fullt beaktande.
Betänkandet innehåller dessutom några önskemål för revision
af barnavårdslagarna och för lagen om lösdrifvares behandling.
De förra lagarna blefvo — som så mycket annat i vårt land —
en halfmesyr, om ens det. Och dock tycker man väl att
möjligheten till effektiv vård om de hjälplösa barnen aldrig skulle blifva
kringskuren genom aktningsfull undfallenhet för gamla fördomar.
Kommittén påpekar, hurusom alla fosterbarn, som utackorderats af
enskilda, efter fyllda 7 år äro utlämnade åt fosterföräldrars
godtycke och huru bamuppfostrare genom att uppgifva sig vårda barn
utan ersättning kan undandraga sig all kontroll. Frånvaron af
koncessionstvång är dock det värsta. »En lag, som tillkommit för
att skydda mot uppenbar vanvård af barn, kan icke förbjuda en
notorisk dålig kvinna att mottaga fosterbarn». Personer som
åtnjuta fattigvård eller äro i saknad af medborgerligt förtroende
kunna under sin »vård» emottaga fosterbarn. Kommittén vill att
åldersgränsen för rätten att omhändertaga barn höjes från 15 till
18 år och uttalar en önskan om, att det stadgas att kvinnor till ett
visst antal skola finnas i barnavårdsnämnden. Som ett modernt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
