Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fötter igen. Den, som länge haft med fångar och frigifna att göra
kan ej annat än påyrka, att denna straffbestämmelse, ej blott- föf;
mildras, utan alldeles försvinner. Tiden har länge sedan vuxit ur den.
Pastor C. anför ett par exempel: En lifstidsfånge hade
ändt-ligen återfått sin frihet. Han önskade ärligt förtjäna sitt uppehälle
och ej vidare ligga samhället till last, men han fick gång på gång
erfara att anteckningen »förlust af medborgerligt förtroende» lade
hinder i vägen. Man begärde att se hans prästbetyg, och när man
sett det, blef svaret afvisande, äfven om arbete fans. På ett ställe
— det var ett af Stockholms stads arbetsföretag — fick han börja
arbeta utan att genast behöfva visa betyget. Han var glad, ty
förtjänsten var god och ingen anmärkning gjordes mot hans arbete.
Allt gick bra, tills den dag kom, efter ungefär en veckas förlopp,
då prästbetyget skulle uppvisas. Då blef det dom utan
barmhärtighet, och han måste gå sin väg. Jag glömmer aldrig hans bittra
klagan häröfver. — —
I ett bref från en annan frigifven heter det: »Bäste pastor,
omständigheterna mana mig att framställa en bön, om pastorn
kunde och ville vara god och skaffa mig något arbete eller någon
liten förtjänst, livarmed jag ärligt kan försörja mig, ty sysslolös gå
föder mycket ondt! Jag blef så glad, när jag fick arbete vid statens
järnväg här, men så kom banmästaren en dag och sade, att jag
skulle lämna fräjdebevis. Då var min glädje slut. Jag har nu sökt
arbete men icke fått något, därför att jag icke kan lämna betyg.
Ack jag vill så gärna arbeta och försöija mig på ärligt vis –».
Hvarför kunde nu ej denne fått stann* kvar och arbeta vid
järnvägen? Det’ sägs1* att tjänstemännen af barmhärtighet gå så
långt de kunna. De låta folk få arbeta en månad utan att visa
betyg, men sedan är det slut med förbarmandet. Det är så den
kristna staten handlar! I Tyskland synes det dock ha börjat bli
annorlunda. Där fick »Föreningen för straffångars förbättrande» i
Berlin år 1904 tvänne af myndigheterna utfärdade skrifvelser, i
hvilka utlåtande begärdes angående frågan om anställande af
fri-gifne i statens arbeten (vid järnvägar o. d.).
Här i Sverige tyckes dock ofta hindret för frigifnes anställande
mindre komma från arbetsgifvames än från arbetskamraternas sida.
Jag bad en gång, säger pastor C., en af cheferna för Stockholms
stads arbeten, att han skulle låta en frigifven få arbete. Svaret
blef, att han ej vågade för sina arbetares skull. Han befarade
sträjk. I sanning, »det är allmänhetens uppfattning och dess
behandling af brottslingen, som måste reformeras».
På lagstiftningens väg och genom bearbetande af opinionen
återstår ännu mycket att uträtta för frigifne fångar. Men äfven
på privat väg skulle mera kunna göras än hvad nu är fallet. Det
gäller först och främst, att de frigifne erhålla arbete hos goda
arbetsgifvare. Många hafva redan på förhand ett arbete för sig
gifvet, men många stå alldeles redlösa. Det är lätt att skaffa
kläder och verktyg. Man har »Centralföreningen till stöd för fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
