Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af befrämjade arbetet i fängelserna det lastbara lefvemet i
storstäderna. Numera insattes dock största delen af förtjänsten på
sparbanken. Men det lilla, som medföres, är tillräckligt för att
locka de dåliga kamraterna, och därför borde icke ett enda öre
lämnas den frigifne, men väl allt göras för att stödja och hjälpa
honom under den närmaste tiden efter frigifvandet. Vid
fängelserna borde för detta ändamål anställas minst en person, lämpligen
som ofvan nämnts, en diakon.
Verksamheten för frigifna bör liksom alla åtgärder för
hjälp-behöfvande hafva en uppfostrande karaktär. Allmosegifning är
här som alltid förkastlig; många frigifna ha genom lättheten att
vädja till allmänhetens medlidande blifvit bortskämda. Ej så få
komma till platsanskaffningsbyrån pockande pä sin » rättighet» att
få allt, hvad de begära. Ju mera organisation och enhetlighet, som
finnes i understödsverksamheten, dess lättare är det emellertid att
hålla oförskämdheten st&ngen.
En god sak vore om vi, såsom föreningen i Berlin, kunde få
frivilliga vårdare för frigifna unga förbrytare. I sin årsberättelse
för 1904 har denna förening en lista på ej mindre än 133 personer,
som förklarat sig villiga att taga vård om unga frigifne. I våra
fängelser finnas många unga, flera än som borde vara där, ty en
del borde i stället ha hamnat i tvångsuppfostringsanstalten. När
dessa unga lämna fängelset äro de med största sannolikhet
hemfallna åt undergång, om ingen ställer sig vägledande och skyddande
vid deras sida. Som det nu är finnes ett alltför stort antal
sorgliga exempel på de ungas upprepade återfall i brott.
Hvad de äldre frigifne •■•och1-’ lösdrifvame angår, hafva dessa
mycken gemenskap med hvarandra på gator och landsvägar. Att
föra ett antal af dem tillsammans under en god ledning-d
skyddshem eller till något allmännyttigt arbetsföretag såsom nyddliilg,
stenbrott o. d. vore — om också ej det bästa, ty detta förblir dock
att sprida dem hos goda arbetsgifvare — i hvarje fall bättre än
det nuvarande tillståndet. Hopandet af arbetslösa i de stora städerna
beror i viss mån på flertalets motvilja att taga tillfälligt arbete
eller gå till landsbygden. Mången går ute på gatan natt efter natt
i kyla och hunger heldre än att anlita arbetsinrättningen.
Uppmanar man härtill betraktas det som obarmhärtighet. Under sådana
förhållanden måste understöd lämnas blott med strängaste kontroll,
och det är en öppen fråga, om ej något slag af arbetstvång i vissa
fall borde kunna tillgripas. Särskildt gäller detta om de frigifne,
som — hvilket ej sällan förekommer — efter kort tid lämna de
platser, som blifvit dem anskaffade. Det är regelbundet arbete,
som de frigifne behöfva vänja sig vid, om de skola kunna socialt
resas, men det kanske största antalet af dem skyr arbetet; och
deras besök på platsanskaffningsbyrån är ofta innerst föreskrifvit
af hoppet att bekomma penningar. Detta och mycket mera talar
för att medel till att kunna hålla dessa personer till ett
uppfostrande arbete borde firmas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
