Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Regeringen aflifvade försöket. Men städerna växte raskt och
saknaden af en modem stadsplanelag vållade allvarliga rubbningar i
stadsbefolkningens normala utveckling. Då tillkom gällande
byggnadsstadga på administrativ väg 1874. För genomförande af dess
bestämmelser fick man lita sig till expropriationsförordringen, som
var af civilrättslig natur, beredande fastighetsägarna en ymnig
guld-grufva, som ökades i värde’ med befolkningstillväxten.
Vid 1884 års riksdag visade hr Rubenson i en sakrik motion,
hvilka beklagliga följder försummelsen att stifta lag i rätt tid
alstrat. Kommunalpolitiken fördes därigenom på sådana afvägar,
att staden själf, i brist på lagliga medel att främja invånarnas
bostadskraf, slog sig på tomtaffärer och mångenstädes uppträdde
som jobbare i stor skala. Motionen blef riksdagsskrifvelse och
framfödde 1885 års kommittébetänkande, som alla Sveriges
lands-höfdingar fick i uppdrag att grubbla öfver. Hur detta utföll vet
jag ej och troligen icke riksdagen heller. Efter 14 års väntan
tycker man emellertid att det går för långt. Föranledd af grefve
Hamiltons motion 1899 riktar den lagstiftande församlingen en
allvarlig maning till regeringen att taga itu med frågan igen. Men
regeringen slog döförat till.
Först 1903 tillsättes på hr Bergers initiativ en ny kommitté,
hvars betänkande gör sedvanlig cirkelrand till möjliga och
omöjliga myndigheter, denna gång dock utan att drunkna i
statsförvaltningens stora, bottenlösa papperskorg.
Och nu, efter en mansålders mödosamma arbete, kunna
statsmakterna lyckönska sig till frambringandet af en lag, som
säkerligen varit modem tjugofem år tidigare.
Vi vilja i korthet omnämna dess innehåll. Redan i § 5 möta
åtgärder att stäfja spekulation, i det förbud stadgas mot ett rätt
vanligt förfarande att uppköpa och bebygga välbelägen tomt i
stadsplan hvarom beslut fattats, men som ej vunnit laga kraft. Genom
väckta motioner har förbudet utsträckts att gälla äfven område,
hvarom fråga väckts att lägga stadsplan öfver. Efter
utskottsbehandlingen fick lagförslaget en betydelsefull förändring, som
medgifver upprättande af stadsplan för bebyggbara områden, som
ej ha direkt samband med den inre stadsplanen. Härigenom får
tomträtten tillämpning på ett vidsträckt fält, där den bäst lämpar
sig i stads omgifning. En stor förbättning är införandet af
zon-expropriation för »trångt eller eljes olämpligt bebyggt område»
samt sådant »som finnes vara för stadens utveckling oundgängligen
erforderligt». En behöflig och vidsträckt fullmakt att bereda våg
för stadsbefolkningens utbredning är därmed lagd i kommunens
hand. Af vikt är stadgan om expropriationslösen, hvarigenom
före-skrifves: »vid bestämmande af ersättning, som skall utgå, må
hänsyn ej tagas till den ökning i värde Som allenast i följd af
stadsplanens genomförande uppstår för den mark hvarom fråga är».
Därmed utsinade fastighetsägarnas guldgrufva. Den utomlands
tillämpade principen att låta jordförvärfvet och gatuanläggningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
