Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade mot den äldre lagen anmärkts, att dödsfalls- och invaliditet«
räntornas grundbelopp vore för knappt beräknade och
invaliditets-skalan orättvis samt att skadeståndet åt den förolyckades familj
under sjukhusvistelsen utginge med för lågt belopp. Dessa
anmärkningar finna beaktande i det nya lagförslaget. Det höjer den
tidigare lagens maximum för understöd till änka och barn från
288 mark (202 kr.) till 540 mark (380 kr.) — hos oss är
motsvarande summa 300 kr. — hvarjftmte framhålles lämpligheten af
att i likhet med de tyska och danska lagarne, skadeståndet kan
tilldelas en arbeterskas man eller, förutom änka och barn, jämväl
andra som af den döde försörjts. Den ersättning, som utgår vid
öfvergående arbetsoförmåga, vill förslaget ha ökad från 60 % till
2/ä af medelarbetslönen, ett underhåll, som bör kunna höjas till
5)0 % om 2/a af dagsinkomsten skulle understiga 1,20 mark (85 öre).
Då vi i Sverige tillsvidare synas få behålla den betungande
och inom arbetarvärlden allt annat än populära karenstiden af
60 dagar, är det af stort intresse att se, hur det här berörda
finska lagförslaget ställer sig till motsvarande bestämmelse i den
äldre finska lagen. Vi finna då, att förslaget betecknar redan den
bestående karenstiden af blott sju dagar såsom en alltför snäf
begränsning, men betonar betydelsen af åtminstone någon karenstids
bibehållande till förebyggande af oegentligheter och frestelser till
simidation. Förslagsvis förordas därför en bestämmelse,
före-skrifvande att ersättningen beräknas för hela sjuktiden i de fall
då läkningen tagit en tid af minst tio dagar i anspråk och då
arbetsoförmågan under denna tid varit fullständig. Ett stadgande
i dylik riktning synes verkligen vara ägnadt att göra rättvisa åt
båda hållen och förefaller såsom en mycket lämplig lösning af
detta omdebatterade problem.
Någon riksförsäkringsanstalt äger Finland icke, och det nya
förslaget afser ej heller att införa någon institution af denna art.
Däremot föreslås, att en högsta instans organiseras för
handläggning af tvisteärenden rörande invaliditetsgrad, skadeståndsbelopp
och andra frågor af ekonomisk natur, hvilka sammanhänga med
själfva skadeståndsregleringen. Det är sålunda den sida af
verksamheten hos andra länders riksförsäkringsanstalter, hvilken vill
främja nåendet af likformighet vid alla hithörande frågors
behandling, som i det föreslagna stadgandet vunnit beaktande.
1898 tillsattes af den finska senaten en kommitté med
uppdrag att underkasta näringslagstiftningen en revision. Betänkandet
afläinnades följande år, men ärendet fullföljdes ej pä länge. Först
nu föreligger’ ett på denna kommittés arbete stödt, men förändradt
förslag i ämnet, färdigt att föreläggas landtdagen.
Här möter oss ett på fullaste allvar genomfördt och pä de
modämaste principer grpndadt försök att i ett sammanhang ordna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
