Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utan äfven kooperationen och nykterhetsrörelsen betraktades med
tämligen ringaktande blickar af den doktrinära marxismen.
Emellertid har den moderna socialdemokratien frigjort sig från
denna begränsade uppfattning. Den moderna utvecklingsläran har
gjort sitt till och framför allt insikten om, att den betydelsefulla
och kräfvande uppgift, som Marx gaf arbetsklassen i den
socialistiska staten, ej kunde fyllas af ett eländigt, undernärdt och
okunnigt trasproletariat (som ju utvecklingen enligt honom skulle skapa
vid ena polen, under det ett mindre antal pänningmagnater huserade
vid den andra) utan fordrade en intellektuellt upplyst, tekniskt
framstående och etiskt genombildad arbetarklass. I trasproletariatet
funnes väl bränslet till den sociala revolutionen, men intet material
för uppbyggandet och underhållandet af ett kompliceradt modernt
samhälle med dess tusen viktiga kulturuppgifter. Därför har den
moderna socialdemokratien satt folkupplysning och folkbildning på
sitt program samtidigt som den arbetat för arbetsklassens största
möjliga emancipation och utveckling redan i nutidssamhället. Alla
tänkande och historiskt bildade socialister äro väl nu också
öfvertygade om, att framtidsriket så småningom kommer att växa fram
ur det modema samhället genom en utveckling af de socialiserande
tendenser, som visa sig däri, liksom de borde inse och medgifva,
att vi aldrig nå till ett samhällstillstånd, som i alla afseenden är
sådant, att man vill stanna vid detsamma, utan att själfva det
lefvande lifvet innebär utveckling till nya former — äfven om det
nu är tydligt och önskvärdt, att de kollektivistiska dragen i
samhället böra utvecklas och vidgas, och de ekonomiska förhållandena
så ordnas, att lika förutsättningar för alla förefinnas att utveckla
sina anlag till hela samhällets bästa.
Den moderna socialdemokratien har länge stått oförstående
gentemot den moderna nykterhetsrörelsen. I Frankrike (där man
lägger skatt på mineralvatten för att främja afsättningen af vin)
finnes ingen nykterhetsrörelse, som ens är värd att omnämna, och
i Tyskland har arbetarrörelsen länge stått fullkomligt likgiltig mot
denna rörelse. »Dryckenskapen är endast en följd af det
kapitalistiska produktionssättet». Gång efter annan ha de fåtaliga
nykterhetsvännerna på partiets kongresser velat föra upp
alkoholfrågan på dagordningen, debattera pressens förhållande till
alkoholismen etc., men förkrossande majoriteter ha alltid tillbakavisat
deras »försök». Striden mot alkoholen borde, enligt Wurm,
liksom religionen betraktas såsom privatsak. På kongressen i
Hannover 1899 yttrade Bebel enligt protokollet: »Om partivännerna
ville följa mitt personliga exempel vis-à-vis alkoholen, så skulle
krögama göra dåliga affärer (Bra!) Men enligt min åsikt böra vi
ej som parti sysselsätta oss med alkoholfrågan (lifliga
instämmanden). Hvad goodtemplarna säga härom kan vara oss alldeles
likgiltigt. Låtom oss taga oss till vara för att splittra partiets
verksamhet på bagateller»[1] (lifliga applåder). På den sista kongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
