Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(1906 i Mannheim) var nykterhetsfrågan äfven på tal. Nu var
det ungdomen inom partiet, som agiterat för dess behandling. Äfven
nu ansåg man sig på ledande håll kunna behandla denna
arbetarklassens stora lifsfråga med öfverlägsenhet och löje. Så måste
man förvåna sig öfver, huru en man af Pfannkuchs betydelse gjorde
allt för att få skrattarna på sin sida. Och jag vill minnas, att
det icke ens lyckades för nykterhetsvännerna att få till stånd ett
uttalande för alkoholfrågans upptagande på nästa kongress
dagordning. Utan man öfvergick att oerhördt vidlyftigt debattera
mass-strejkens teori och praktik. . .
I andra länder är socialdemokratiens ställning till
nykterhetsrörelsen en annan och mera glädjande. I Österrike har Adler vunnit
gehör för en riktigare uppfattning af dryckenskapens ohyggliga
följder för arbetsklassen, liksom O. Lang i Schweiz. I England
äro de allra flesta af arbetames politiska och fackliga ledare
absolutister, och dessa försumma aldrig något tillfälle att framhålla
rusdryckernas oförenlighet med arbetames intressen. I Finland
har socialdemokratien totalt rusdrycksförbud inskrifvet som lösen
på sin röda fana. Den man, som emellertid mest verkat för en
förening af socialism och absolutism, är den belgiske
socialdemokratiens ledande man, den b’åde som politiker och
personlighet framstående professorn vid Université nouvelle i Bruxelles,
Emile Vandervelde.
Vandervelde, hvilken svenska nykterhetsvänner få nöjet se
vid den internationella antialkoholkongressen, har för ej länge
sedan utgifvit ett arbete : Essais socialistes, (Felix Alcan,
Paris, 6 frcs. Äfven öfvers. till tyskan af Pemesdorffer), där han
bl. a. utförligt upptager alkoholspörsmålet till behandling. Efter
några inledande sidor, på hvilka han framhåller att pauperismen
har många andra orsaker än dryckenskapen, som till betydlig eller
öfvervägande del har sin rot i ekonomiska förhållanden, hvilket
dock ingalunda enligt honom utgör ett motiv för afblåsandet af
kampen mot rusdryckerna, öfvergår han att skärskåda alkoholen
från fysiologisk, social och politisk synpunkt.
I den första afdelningen vänder han sig mot dem, som ej för
missbrukets skull vilja förhindra själfva bruket af sprithaltiga drycker.
Vandervelde medgifver, att man nog kan bestämma en
»fysiologisk dosis» af ett par 10-tal gram alkohol per dag, som en
frisk människa kan förtära utan skada. »Men om man ser saken
ur social synpunkt, om man tänker på de olyckor af alla slag, som
äro en följd af alkoholismen, om man som jag tror på exemplets
starka makt, synes absolutismen, den hänsynslösa kampen
(l’in-transigeance absolue) gentemot rusdryckerna, som det mest
effektiva medlet för individerna att föra de andra, om ej till
fullständig afhållsamhet så dock till måttlighet.» Stödjande sig på
yttranden af tidens förnämsta fysiologer och läkare tillbakavisar han
det falska talet om alkoholens näringsvärde. Han visar, huru
alkoholens påstådda förmåga att förjaga tröttheten inte är annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
