Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om gamla och nya folkhögskolor.
De skildringar Karl-Erik Forsslund flerstädes i pressen gifvit
af lifvet på Brunnsviks Folkhögskola ha ej kunnat undgå att väcka
uppmärksamhet i äldre folkhögskolekretsar. Man har haft samma
nöje som madam Smidt i Hostrups »Genboeme». — »Ja ved Gud
i himlen — hör, kom her hen Rikke! her kan vi se vores egne
vinduer!» — Det är ju samma sträfvande och arbete, hopp, kamp
och strid som upprepats vid hvarje sådan skolas upprättande i
Sverige. Och man har känt det nästan som en sent uppnådd
rättvisa när nu ändtligen en penna sådan som Karl-Erik Forsslunds
ger en så typisk bild af detta slags svenska folkbildningsarbete.
Och berättelsen härom liknar också lefvande en ung mans
berättelse om hans första kärlek, viss som han alltid är, att något
sådant har dock ingen annan än han själf erfarit!
Men det ligger framför mig en gammal tjock urklippsbok,
med uttalanden från 70-talets tidningar, och det verkar nästan
komiskt att här återfinna samma tillvitelser, samma ogenerade
smädelser, som nu riktas mot den nya skolan i Brunnsvik. Och
hvarje folkhögskola, som för ett verkligt lefvande lif, ej endast
vegeterar, får erfara detsamma — om och omigen. Ty det finns
intet i världen, som alla förstå så bra som hur en dylik skola skall
skötas — i synnerhet de, som aldrig satt sin fot inom en sådan.
Än är man för konservativ, än för radikal, än skylles man för
»fritänkeri», än är man för religiös. Söker man motarbeta
föraktet för kroppsarbetet, så vill man »hålla folket nere»; en annan
klagar öfver att folkhögskolan icke utbildar »dugligt och
anspråkslöst tjänstefolk». Vill man motarbeta dryckesseden bland eleverna,
lägger man band på den dyrbara personliga friheten, vill man
arbeta för nykterheten utan att inträda i någon absolutistisk
förening, är det nästan ännu värre. »Man kan bli bitter af sådant»
säger hr Forsslund. — Måtte hr Forsslund ej i denna stund
be-höfva minnas sig hafva tillhört dessa om folkhögskolor allvetande
personer! — Den, som själf satt handen till plogen, blir som regel
mindre böjd för tvärsäkra omdömen och hårda domar.
I Ellen Keys bok »Folkbildningsarbetet» är den svenska
folkhögskolan hastigt affärdad, såsom öfverhufvud allt
folkbildningsarbete af tidigare datum, och i detta fall åro hennes ord
säkerligen uttryck för, hvad mången folkbildningsintresserad tänker.
Men det vore väl ganska ursäktligt, om missgrepp ske i ett arbete,
där man måste pröfva sig fram och ej har andras erfarenhet att
stödja sig vid.
*Det går väl an te säja tulipaneros, men gör na/» Må det
erkännas, att våra folkhögskolor bort kunna lämna djupare spår
efter sig i den svenska kulturen, än de gjort, när man betänker
Social Tidskrift. 20
Kritik af kritiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
