Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de kostnader och det arbete, som i dem nedlagts. Ellen Key
menar, att detta beror på idet sätt, hvarpå de tillkomma, de skäl,
som drifva lärarne till uppgiften, den plan hvarefter de skötas».
Det »sätt, hvarpå de tillkomma», är emellertid det samma,
h varpå allt tidigare folkbildningsarbete af denna art tillkommit.
Intresserade personer, för det mesta tillhörande öfverklassen, men
också mångenstädes mera betydande och vidsynta bönder, ha väckt
saken på tal, en förening har bildats för att ekonomiskt stödja
skolan och föreningens styrelse har väl i de flesta fall ledt skolans
verksamhet. Detta är den vanligaste formen och efter den äro i
dessa dagar flera nya folkhögskolor upprättade. På andra håll äro
landstingen ägare till skolorna, som i detta fall naturligtvis blifva
af landstinget ganska beroende institutioner, hvilket måhända ej
alltid varit fullt lyckligt. Men det, som nu i pressen nämnes »fria»
folkhögskolor — är det föreningsskolor, i motsats till
landstings-skolor, eller är det skolor, som ämna lefva oberoende af landstings-,
hushållningssällskaps- och statsanslag?
Hvad skålen beträffar, som drifvit lärare till denna uppgift,
så äro de väl åtminstone inte sämre än de, som drifva andra
människor till en lifsuppgift. Ekonomiskt lockande har sannerligen
banan icke varit. De flesta personer, som leda våra folkhögskolor,
ha länmat mera tryggade banor för denna vanskliga ställning.
Låga löner, ingen pension. Familjefriden ofta tillspillogifven genom
ständiga gäster, genom det berättigade krafvet att »skolan skall
vara ett hem för eleverna». I själfva verket är ett
folkhögskole-hem ett glashus — hvem som vill har lof att titta in, kritisera,
gifva råd, lägga beslag på tid och intresse, och må det vara sagdt,
att här utöfvas ofta en gästfrihet, som ej har sitt motstycke annat
än i forna dagars prästgårdar. Men månne denna ställning som
folkhögskoleföreståndare ofta eftersträfvats af skäl, som kunnat vara
skadliga för folkhögskolan?
Om slutligen planen för undervisningen varit orsaken till att
våra folkhögskolor ej gifvit hvad de bort kunna, så kan dock
en-hvar i årsredogörelserna öfvertyga sig om, att de ofta varit mera
måna om att följa med sin tid än andra skolor. De nya uppslag och
försök, som folkhögskolan äfven i sina yngsta dagar framkom med,
voro dock väl värda erkännande och hafva också fått det i så
måtto, att dessa idéer visat sig äga lifskraft, —• det är ju dessa
som nu tillämpas i allt folkbildningsarbete — och då kan det också
vara mera likgiltigt om folkhögskolan får äran därför. För det
första undervisningens meddelande i form af fria föredrag, men
därjämte äfven ämnesvalet för dessa föredrag. Historia och
litteraturhistoria äro själffallna, men i dagboken från den första
kvinnliga folkhögskolekursen i Sverige (år 1873) äro bland andra
följande föredrag, tagna i högen, antecknade:
»Om mod, lyx, sträfvande efter skönhet» — »Om födoämnenas
beredning och förvaring» — »Om nutidens litteratur i Sverige, Norge
och Danmark» — »Anvisningar om brefskrifning, stil och inne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
