Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa, de som nu skola dela med sig, som sitta på bänkame i
de flesta af våra folkhögskolor. Uppgiften att förbereda dem för
sina medborgerliga skyldigheter och rättigheter är därför dubbelt
svår i en politisk öfvergångstid som vår, och uppgiften är heller icke
tacksam. Läran: »lef ej blott för dig själf, utan äfven för andra, äfven
för landets välfärd» är lätt att predika, men ej lätt att efterlefva och
man frestas ofta till att säga som den katolske prästen, hvilken
ombads att anropa himlen om regn: »Det skall jag gärna göra,
men det hjälper inte, så länge denna vinden rår!» — Här hade
varit fält nog att bearbeta för landets främsta och mest betydande
män och kvinnor. Men det har varit mera tacksamt att ägna sig
åt arbetareskaroma, väckta till lif af den sociala striden. Hos
dem har funnits både andlig och lekamlig hunger och törst,
frukterna af arbetet äro mera påtagliga, därför blir detta aldrig för
tungt, äfven om det är kräfvande. Och den, som valt detta
upplysningsarbete, har ej heller nödgats isolera sig på landet, i en
oförstående omgifning, som så många folkhögskollärare. Å ena
sidan trycket af de bildades likgiltighet, ja ofta fientlighet för
arbetet, å andra sidan måhända en hård, ovillig mark att bearbeta,
ekonomiskt tryck, andlig ensamhet, se där hvad som ofta böjt
modet äfven på den, som kände sitt hjärta brinnande i sig till en
böljan. Sannerligen — många af de folkhögskollärare som grånat
i sitt arbete, ha varit pioniärer för folkbildningen ute på den
svenska landsbygden. Den första plöjningen är utförd på nyodlingen,
och andra skola hämta rika skördar, där dessa höstat fattiga strån.
Man kan få höra personer beklagande yttra, att icke mera
betydande krafter ägnat sig åt den svenska folkhögskolan, på
samma gång som de försäkra att »striden är för hög» för de
kri-tiserandes krafter. Utan att vilja ingå på frågan om
folkhögskol-lärarkårens kompetens, må det här endast beklagas, att ej dessa
mera framstående förmågor velat lämna den andliga kulturens
köttgrytor, att de ej velat försaka den stimulans, som ligger i umgänget
med andra högt bildade, och dragit ut på landsbygden till
folkhögskolornas bistånd. Men skall det till på köpet riktas
förebråelser mot dem, som icke läto hindra sig af en dylik blygsamhet
och andra skäl?
På vissa håll inom folkhögskolekretsar (här är icke tal om
tidningen »Sveriges väl») har man ställt sig något tveksam gent
emot den nya skolan i Brunnsvik, och detta äfven af andra
orsaker än herr Forsslunds egenskap af socialdemokrat. Afven om
man kände sympati för den man, som icke blott skrifver om
folkupplysning, utan äfven vill ägna den sin begåfning, sitt dagliga lif
och mycket, mycket annat, så måste ett så öfverväldigande
program som Brunnsviksskolans komma oss andra att »känna oss
ynkligt små». Nu, när vi genom prässen fått veta, hvad som
förehafts, ha vi åter repat mod. Ty det är ungefär hvad vi andra
också söka rå med. Och man känner en viss besvikenhet, då man vill
veta, hvari denna skola »skiljer sig från de förutvarande» (Social Tid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
