Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
heten har lärt, att mångsyssleriet ej har den åsyftade väckelsen
till följd. Ett sådant där kunskapssmörgåsbord är mera ägnadt att
förstöra lusten till det fördjupande i en viss del af den mänskliga
kulturens historia och lif, hvars värde Ellen Key på andra ställen
så sannt och så varmt understryker. Och det har också visat sig,
att de folkhögskolor, som icke gifvit vika för påtryckningar i syfte
att framför allt lämna en »praktisk» undervisning, ej hafva stridt
striden förgäfves, ty de ha varit de mest besökta. Afven hos den
mest förstockade ungdom finns det dock behof af annan
undervisning än den, som endast sätter dem i stånd att nappa det fetaste
brödstycket. Och denna tröst måste man hålla sig till i våra
dagar, då särskildt för jordbrukame och jordbrukets kvinnor,
yrkesutbildningen framhålles som det enda nödiga. Men endast af vakna
människor gör man duktiga jordbrukare. Det receptet har man
följt i Danmark — med ett lysande resultat. Ty som påbyggnader
på folkhögskolan äro fackkurser af olika slag på sin plats. Dit
vända sig då folkhögskolans elever, de som i denna lärt sig se,
höra och tänka. Däremot skall den folkhögskola, som låter
»nyttan» breda sig på de allmänt bildande ämnenas bekostnad, som
oftast misslyckas — åt bägge håll. —
I allmänhet fordras det en mycket god vilja för att förstå
Ellen Keys mening, men äfven den, som sträfvar att göra henne
rättvisa, kan i detta fall ej finna annat än en stark böjelse att
värdigt beundra det oförsökta och opröfvade och att lika ovänligt
kritisera det arbete, i hvars tjänst människor en lifsålder lidit,
sträfvat och ofta trots motigheter behållit sin hänförelse. Och den
säkerhet, med hvilken hon yttrar sig om folkhögskolorna, väcker
ovillkorligen misstanken det hon, liksom Brunnviksskolans
vedersakare »aldrig någonsin satt sin fot i skolan eller med egna ögon
sökt lära känna henne och hennes arbete» (herr Forsslund). Det
sista gör man ej ens på ett par timmars besök. Man kan, som
Anna Lindhagen enligt en skildring från Brunnsvik (Sv. Dagbl.),
få ett intryck af den ungdomsfriskhet, de förhoppningar och den
glädje, som präglar det dagliga lifvet i en skola af denna art.
Men vill man lära känna de svårigheter, mot hvilka skolan har att
kämpa, så studera hellre den trakt, det län, där skolan är förlagd,
och frukterna af skolans arbete må man uppsöka i de hem, som
sända sina söner och döttrar dit! Då får man kanske en sannare
bild, af hvad folkhögskolan mäktat, och hvad hon icke mäktat.
När man jämför hvad den danska skolan förmått, med den
punkt hvarpå vi stå, kan man möjligen gripas af misströstan. Den
danska skolan var barn af en religiös och nationell väckelse och fick
därför till ledare begåfvade, högt stående personligheter. Den svenska
blef en följd af den politiska maktförskjutning,
representationsreformen medförde — den svenske bonden ville göra sig värdig den
plats, han nu skulle intaga. Men utvecklingen har hastat framåt
på dessa 40 år, och nu stå nya skaror väntande på att få dela de
öfriga »ståndens» makt och ansvar. Och det ftr hufvudsakligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
