Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Erik Hedén och Oscar Olsson uppdrogo frågan om den politiska och
religiösa neutraliteten. Denna hade tolkats så, att dylika frågor,
så vidt de ha aktuell betydelse, öfverhufvud ej få behandlas. Häri
låge det viktigaste skälet till att arbetarne på vissa platser så föga
besökte föreläsningarna; de politiska och sociala frågorna är deras
allra förnämsta intresse. Någon agitation inom föreläsningsrörelsen
skulle ej få förekomma, full objektivitet vore dock ej möjlig. Samma
rätt att sprida upplysning borde finnas för vänstern som för högern.
Kand. Olsson framhöll att förbudet mot politiska och religiösa
ämnens upptagande bidroge till skapandet af fördomen, att en
utpräglad partiuppfattning vore något förkastligt. Föreläsarne i
politiska frågor skulle blott få skildra sin egen uppfattning. (Hr
Olssons program finnes utfördt i Folkbiblioteksbladet n:r 1 för 1907).
Ordf., d:r Fr. Berg, upplyste om, att det endast var politiska och
religiösa tvistefrågor, som voro förbjudna. Lektor Abr. Langlet
ansåg att denna restriktion borde bibehållas. Han framhöll vidare,
att föreläsningsföreningarna borde verka för spridning af
pietetskänsla gent emot naturen samt för djurskyddssaken. Rektor Uno
Stadius och K.-E. Forsslund förordade seriekurser, den senare
framhöll dessutom nödvändigheten af att föreläsningarna gjordes
billigare, det nuvarande minimiarvodet borde bli maximiarvode. D:r
Forsslund önskade äfven »förbudet» upphäfdt. Fröken Elisabet
Tamm och fru Anna Tybell framburo stränga kraf på föreläsarne,
särskildt beträffande själfva föredragets konst. Fröken Tamm
antydde behofvet af kvalificerande profföreläsningar.
D:r Kjellberg påvisade svårigheten i att »afprofva» föreläsare.
En sänkning i föreläsningsarvodet skulle ha till följd ett sjunkande
af föreläsarnes kompetens. Studenterna borde kraftigare än nu
deltaga i folkbildningsarbetet. Folkskollärare Nils Lundahl ville
ha det officiella namnet »föreläsningskurser för arbetsklassen»
förändradt till »populärvetenskapliga föreläsningar». Där den moderna
arbetarrörelsen vunnit terräng, ha arbetarne lika stor
förutsättning som medelklassen att fatta en ej alltför vetenskaplig
framställning. Kand. Hirsch ville ha en större plats på programmet
upplåten åt de sociala spörsmålen. Ännu förblandade man
mångenstädes »social» och »socialistisk». I en tid, då den socialistiska
agitationen nådde hvarje ort i landet, borde man ej vara rädd för
att från föreläsningskatedern gifva en vetenskaplig och objektiv
framställning af den moderna socialdemokratiens mål. Dessutom
framhöllos önskemål rörande annonsering af föreläsningarna samt
valet af lokal.
D:r Anton Nyström vände sig i ett längre anförande mot
prästernas inflytande i föreläsningsrörelsen. De voro enligt
kyrkolagen förbjudna att tolerera någon mot statskyrkans lära stridande
mening. Huru skulle de då väl ställa sig gent emot den moderna
naturvetenskapen, gent emot utvecklingsläran? Innan folkskolan
skulle kunna blifva hvad d:r Kjellberg önskat måste prästens
själfskrifna ordförandeskap i skolrådet bortfalla. Uppmanade de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
