Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som gjorde att tidningarna måste taga upp dessa sensationsdrypande
redogörelser för mord etc. Kand. Langlet föreslog dock en
resolution, i hvilken prässen uppmanades att »i största möjliga måtto
söka undvika att offentliggöra sådana artiklar, notiser och bilder,
framför allt rättegångsreferat, rapporter och skandalhistorier, som
kunna bidraga till förråande af publikens smak och sinnesriktning».
Red. Aldén »förklarade» äfven pressens hållning, den svenska pressen
stod öfver utlandets i berörda afseende. Han önskade dock att
resolutionen antogs. De demonstrativa applåder, som följde repliken
till kand. Langlet, visade tydligt åt hvilket håll mötesdeltagarnas
åsikter gingo. Redaktionsutskottet, till hvilket resolutionsförslaget
remitterades, fick ej tid att närmare granska detsamma på grund af
hopade göromål, men meddelade genom sin ordf., att »det ej ansåg
sig ha något att erinra mot förslaget». Ehuru de båda
tidningssakkunnige hrr Langlet och Aldén, förordat den sålunda tillstyrkta
resolutionen, blef den på grund af »de hopade göromålen» ej
formellt antagen! »Opinionsyttringen var i alla händelser klar nog,
och i den instämma många af pressens egna män, som med
harm se den stigande sensationalismen i våra tidningar», yttrade
Soc. Dem.
Därpå följde diskussionen i biblioteksfrågan. Kand. Oscar
Olsson uttalade sin protest mot inledarens fordran, att en
centralisation borde äga rum i fråga om de många skilda biblioteken,
särskildt i städerna. Inledaren hade yttrat, att där biblioteksägarnes
divergerande åsikter i politiska och religiösa ting voro ägnade att
förhindra en sammanslagning, borde den partifärgade, rent
agitatoriska litteraturen afskiljas, och den öfvervägande centrala delen af
bokförrådet öfverföras till ett centralbibliotek. Mot kand. Olssons
protest protesterade i sin ordning såväl inledaren, kand. Hirsch,
som bibliotekarien Fredr. Nilsson, hvilken senare med siffror
påvisade den stora fördel som en sammanslagning af de många olika
biblioteken medförde både ekonomiskt och med hänsyn till driftens
effektivitet. Paralellen mellan Kristianias och Stockholms
biblioteksförhållanden var särskildt belysande. Herr Nilsson framhöll
dessutom behofvet af en tidsenlig folkbibliotekarieutbildning. I
Amerika finnas biblioteksskolor med 2-årig utbildningskurs. Han
var öfvertygad om, att seminariekommittén behjärtade vikten af att
de blifvande folkskollärarne erhöllo handledning i bibliotekskunskap
i seminarierna. Herr Nilsson betonade äfven i sitt sakrika inlägg
önskvärdheten af att tryckta handledningar för själfstudier i
biblioteken utgåfvos. Flera talare framhöllo de svårförståeliga
bestämmelserna rörande statsbidraget och dettas alltför låga belopp.
Sista föredraget under mötet hölls af frih. Erland Nordenskiöld,
som gjort sig särskildt förtjänt om folkbildningen genom sitt
energiska arbete för att muséernas skatter må i största möjliga mån
göras tillgängliga för folket och genom sitt framhållande af
muséernas uppgifter i folkbildningsrörelsen. Hans föredrag
behandlade ämnet »Vandringsmuséer.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
