Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tat, och hvilka vid innevarande års riksdag blifvit antagna. Men
därjämte har man största skäl att i detta sammanhang fästa
af-seende vid, att äfven det till synes mera tillfälliga intresse, han i
öfrigt under sin offentliga verksamhet hunnit ägna åt tidens
sociala frågor, kommit framstegssträfvandet till godo. Han är en
man af sådan betydenhet i vårt offentliga lif och med sådana
förutsättningar att bära upp en auktoritativ ställning, att äfven detta
intresse och de uttryck han gifvit däråt måste skattas högt. Skulle
här lämnas någon skildring af hans hittillsvarande lefnadsverk i
dess totalitet, så blefve ramen naturligtvis långt vidare och
synpunkterna helt andra, och då finge äfven pennan föras af en
annan hand.
Det är en lycka för ett land, då det äger män, som äro
skickade till lagförfattare. Vi ha på senare tider icke varit rikligt
utrustade med sådana män, och därför har 1734 års lagverk, som
i alla fall äger styrkan af en i stort sedt enhetlig rättsuppfattning
och för sin tid nog kan betecknas som ett storverk, förblifvit i
väsentliga afseenden bestående, fast det nutida rättsmedvetandet
går på en därifrån alltmera divergerande linie. Man har måst
hjälpa sig med en massa tilläggsförfattningar och en lagtillämpning,
som stundom hotat spränga lagens ram. Den gällande strafflagen,
några och 40 år gammal, är det enda stora, sammanhängande
revisionsarbete, som genomförts på den allmänna lagens område. Nu
är begynnelsen emellertid gjord till ett nytt och ej mindre
betydande verk genom den nya afdelning af jordabalken, som af den
senaste lagberedningen utarbetats och af riksdagen i år antagits i
de nya lagarne angående nyttjanderätten till fast egendom i
stad och på landet samt däraf föranledda lagändringar på olika
områden. Såvidt man nu kan döma, vittna dessa lagar om, att vi i
den nuvarande lagberedningens ordförande äga en man, som är
den svåra uppgiften vuxen. Förhållandena börja väl ock nu bli
gynnsammare för en större lagrevision, än de voro på den tid, då
morfadern, den store lagförfattaren Jan Gabriel Richert, årtioende
efter årtioende arbetade därpå utan, som det tycktes, något
omedelbart resultat. Hans bild, som genom professor Warburgs skildring
kommit oss så nära, vill ock gärna träda fram för minnet, när
man sysslar med dottersonens insatser i svenskt lagstiftningsarbete,
fastän olikheterna i anläggning ju äro påfallande. Det
gemensamma, medfödda draget är dock kanske det väsentligaste:
förmågan att se i stort, att öfverblicka sammanhanget, att skilja mellan
väsentligt och oväsentligt, mellan sak och form, och framför allt
vördnaden för den rätt, som lefver i folkets medvetande. Själf
har Afzelius en gång offentligen med allt fog betecknat Richert
såsom »en folkets man i ädlaste mening», och om visserligen A.
ieke personligen stått folket nära, såsom morfadern genom sin
ställning och sitt temperament gjorde det, så är dock hela hans
uppfattning genomträngd af nyssnämnda grundsats i lika hög grad.
För båda står det klart, att lagen skall vara en stödjande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
