Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjälpande kraft, icke ett hämmande och tryckande band. A. har
kanske icke skarpare betonat någon för sig ledande grundsats än
denna, att lagstiftaren måste afstå från att »lyckliggöra människor
efter sitt sinne mot deras egen vilja och mening» och i stället
ägna sig åt den anspråkslösare men fruktbarare uppgiften att
räkna med den allmänna meningen hos sitt eget folk, med hvad
det anser i olika lifsförhållanden vara rätt och nyttigt, upptaga
det, ordna det och utveckla det men icke handla däremot. Han
bär med jämnmod den väntade beskyllningen för opportunism i
detta, men ser själf däri någonting helt annat. I själfva verket
möta vi ju här också den demokratiska grundsatsen: icke blott för
folket utan genom och med folket.
Medvetandet om det sociala är kanske det mest genomgående
draget i vår tids rättsuppfattning, och det är också till stor del
därutinnan, som lagame förefalla oss föråldrade, att de icke klart
afspegla ett sådant medvetande. Det fanns kanske starkare i den
äldsta svenska rätten än i den gällande allmänna lagen, och i så
fall är det en styrka att kunna åter knyta lagutvecklingen vid
gamla fästen. I alla händelser har A. äfven med afseende på den
allmänna lagen klart för sig, att det nutida rättsmedvetandet här
sphmgit före den gällande rätten, och han tvekar ej att acceptera
detta rättsmedvetandes fordringar på starkare samhälleliga hänsyn.
Den »fria utvecklingens» förmåga att fylla sådana kraf utan
lagstiftningens ingripande skänker han icke någon stark tilltro, och
när de sociala fordringame möta hinder i den gällande
privaträttens grundsatser, uppoffrar han hellre den fulla konsekvensen af
en sådan för ett berättigadt socialt syfte, än han efterskänker
detta. För hans temperament faller det sig naturligast att häri
helt enkelt se »en kombination af privaträtt och praktiska syften».
Någon social känslofullhet eller löslig iilantropi spårar man aldrig
hos honom, men man känner allvaret i hans förklaring, att det
dock finnes en känsla, för hvilken lagstiftaren aldrig får vara
främmande, känslan för den naturliga rättvisan.
På rättfärdighetskänslan är det ock hela det sociala
reformarbetet bygger, icke minst då det är fråga om den oerhördt
viktiga uppgiften att få in mera af sociala synpunkter i den allmänna
lagen. De nya lagarna om nyttjanderätt till fast egendom (om
arrende, om bostadshyra, om tomträtt) bilda i detta afseende epok
i vårt land, ty i samtliga dessa lagar spårar man ett tydligt
sträf-vande att låta dessa rent sociala synpunkter komma fram.
Framför allt gäller detta om hela tomträttsinstitutet, som direkt afser
att främja lösningen af städernas bostadsfråga. Hvad här är
stad-gadt är sådant, som ännu 1903 af lagutskottet och första
kammaren afvisades såsom socialism, men då förklarade också Afzelius
inför kammaren, att härmed »var icke sista ordet sagdt», och han
har hållit hvad han lofvade. Grundsatsen bakom den lag, som i år
antagits i detta ämne, skulle kunna uttryckas så, att de för den
enskilde förnämsta och enligt lnoderii rättsuppfattning legitima för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
