Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem, som söka egna hem, ut till de små samhällen utanför staden,
där mark står att få köpa. Själf tror jag icke därpå: om blott
staden energiskt, målmedvetet och skyndsamt ordnar
egnahemsområdena och kommunikationerna dit, så kommer enligt min
öfver-tygelse småsamhällena att ligga under i konkurrensen. Men detta
från så många håll hörda tal, att tomträtten ej ens så ordnad,
som kommittén tänkt sig, skulle kunna tillvinna sig den svenska,
sfirskildt den stockholmska allmänhetens sympatier, har däremot
stärkt mig i min öfvertygelse om riktigheten af kommitténs åsikt,
att tomträtten, åtminstone tills den arbetat sig in i det allmänna
medvetandet, »bör göras så lik äganderätten som möjligt». Jag
tror icke att tomträtten har den ringaste utsikt att tränga igenom
hos oss, om den belamras med en sådan mängd inskränkande
bestämmelser som enligt Frankfurtersystemet.
Särskildt synes det mig nödigt att ordna tomträtten så, att
den kan blifva ett lämpligt underlag för kredit, äfven om lånet
lämnas af annan än tomtägaren (staden). Men det duger då icke
att göra tomträttens bestånd beroende af ’att tomträttshafvaren
ställer sig till efterrättelse en del föreskrifter, hvilkas uppfyllande
långifvaren icke är i stånd att kontrollera. I det förslag till
allmänna bestämmelser för upplåtelse af tomträtt till egnahemstomter
för mindre bemedlade, som den 19 april 1907 afgifvits af Göteborgs
stadsfullmäktiges beredning, stadgas i mom. 9, att om
tomträttshafvaren bryter »mot någon i upplåtelseaftalet intagen bestämmelse»,
är tomträtten förverkad; och lösen för byggnaden utgår då endast
med hälften af den ersättningssumma, som eljest skolat af staden
erläggas. Det är klart, att en så otrygg tomträtt omöjligen kan
belånas af någon annan än staden själf.
Kommitténs förslag ang. tomträttshafvarenS rätt till lösen för
byggnaderna vid tomträttstidens slut har, såsom var att vänta,
väckt opposition och kommer väl att blifva mycket omstridt.
Kommittén har tänkt sig att löseskillingen skulle bestämmas på följande
sätt: Vid tomträttsupplåtelsen bestämmes, med ledning af
tillgängliga ritningar och efter »kuberingsmetod» eller med stöd af
erfarenhet från liknande byggen, löseskillingens maximibelopp. När
byggnaden är färdig, anställes besiktning för uppskattning af
bygg-nadskostnaden; befinnes därvid att huset icke påkostats hvad som
från böljan beräknats, nedsättes löseskillingen i förhållande därtill.
Man har nu sagt, att det väl vore det »naturligaste», att i
lösen erlades byggnadens »dåvarande värde*. Bör verkligen staden
åtaga sig en sådan lösenskyldighet’? Vid tomträttstidens slut
kommer det väl ofta att ställa sig så, att byggnaden måste bort. Den
mark, hvilken nu, såsom belägen i en aflägsen del af staden,
lämpligen kan användas för ett glesare bebyggande, är sannolikt
om 50 år centralt belägen. I alla sådana fall får staden erlägga
lösen utan att erhålla ett däremot svarande värde. Följaktligen
kan staden, om den vill sköta sig korrekt, icke betrakta hela
tomtafgiften såsom en inkomst, utan måste i sin finansförvaltning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
