Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandla en del däraf såsom afsedd att bilda löseskillingen. Men
huru stor del skall för sådant ändamål beräknas och afsättas, när
man icke på förhand känner det belopp, som erfordras?
Det är väl obestridligen möjligt — för min del säger jag högst
sannolikt — att, ehvad byggnaden värderas efter dåvarande hyresvärde
eller efter dåvarande kostnad för åstadkommande af en likadan
byggnad i likadant skick, löseskillingen i följd af minskadt
penninge-värde eller ökade byggnadskostnader kan komma att blifva vida
större än man nu föreställer sig. Lösensplikten kan i sådant fall
blifva synnerligen förlustbringande för staden och väsentligen
förringa den fördel man velat vinna genom att upplåta endast tomträtt.
Jag vidhåller därför, att staden — ställd mellan de båda
ytterligheterna: ingen lösen eller lösen efter »dåvarande värdet»
— lämpligen kan och bör välja den medelvägen att utfästa ett på
förhand bestämdt lösensbelopp, som tillförsäkrar tomträttshafvaren
återfående af kapitalet utan någon kapitalvinst. På detta sätt
blir också anspråket på tomträttens användbarhet såsom underlag
för kredit synnerligen väl tillgodosedt: inteckningshafvaren vet hvad
han vid tomträttens slut kan påräkna och löper ingen annan risk
än den, som är oundviklig vid hvarje inteckningsbelåning, där
pantens värde är beroende af att byggnaden vidmakthålles.
Att stadens lösningsskyldighet nödvändiggör tomtafgiftens
höjande utöfver hvad som utgör skälig lega för jorden och att
tomt-rftttshafvaren sålunda får så att säga själf betala löseskillingen, är
i mina ögon ingen olägenhet. Om blott affären i öfrigt kan ordnas
så, att egnahemsbyggaren går i land därmed, borde detta tvång
till sparsamhet ej böra väcka någon betänklighet; för en byggnad
värd 10,000 kr. utgör den årliga ökningen 41 kronor, hvilket ej
torde vara allt för betungande. För öfrigt må påpekas, att om
någon, som känner sig oberoende af kreditbehof, vill minska detta
spartvång och afstå från att vid tomträttstidens slut återfå hvad
han påkostat å byggnaden, så lägger kommitténs system ej hinder
i vägen för att löseskillingen vid tomträttsupplåtelsen bestämmes
till ett mycket lågt, rent af blott nominellt belopp; därigenom
förnärmas icke någons rätt.
I Stockholms Dagblad för den 23 april 1907 har en författare
opponerat sig mot kommitténs förslag, att staden borde beräkna
tomtvärdet väsentligt högre vid försäljning än vid upplåtelse af
tomträtt. Utgående från det af kommittén föreslagna förhållandet
2:1 har han räknat ut, hur stor förlust tomträttsupplåtelsen medför
för staden. Enahanda kalkyler med alldeles eller ungefär samma
resultat uppgjordes inom kommittén, som alltså icke af förbiseende
utan med öppna ögon framkommit med sitt förslag.
Det beror härvidlag på den ståndpunkt, från hvilken man
utgår. Antager man att staden inköpt Enskede och de öfriga
egendomame i syfte att utparcellera marken till högsta möjliga
pris, är det lätt att inse, att staden gör en förlust genom att
upplåta marken på 60 år mot en afgift, som betydligt understiger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
