Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke vill underkasta sig någon ränteförlust, lär ej annan utväg
erbjuda sig än att höja räntan å den stående delen af lånet så
mycket, att höjningen ungefär täcker förlusten å amorteringsdelen,
samt tillförsäkra l&ntagame räntesänkning om och när staden själf
kan nedbringa sina ränteutgifter. Föränderlig ränta å
amorterings-lånet skulle däremot medföra åtskilliga praktiska olägenheter.
I fråga om återbetalningsvillkoren har uttalats farhåga, att, när
amorteringsdelen vore slutbetald, det kunde möta svårighet att i
händelse af behof omplacera det kort därefter till betalning förfallande
stående lånet. Om saken bedömes efter nuvarande förhållanden,
är denna anmärkning tyvärr obestridligt riktig; och den pekar hän
mot ett behof, som träder allt mera fram såsom oafvisligt, ju mer
tanken sysselsätter sig med hufvudstadens egnahemsfråga i hela
dess vidd och med frågan om användning af tomträtten äfven för
andra bostäder än egna hem; jag menar behofvet af
Jag är tämligen viss om, att jag icke misstager mig, när jag
påstår, att det åtminstone icke f. n. finnes mer än en
penninge-inrättning i landet, som är i tillfälle att i afsevärd omfattning lämna
lån å tomträttsinteckningar; jag frånser naturligtvis de vanliga
bankerna, hvilka icke bevilja stående lån. Och huruvida den enda
penningeinrättning, som möjligen kan bedrifva tomträttsbelåning,
också är villig att göra det, kan väl vara ovisst. Annorlunda
kom-me saken att ställa sig, ifall man kunde åstadkomma, så att säga,
en centralkassa, som upptoge lån från de öfriga stora
penninge-verken samt utportionerade dem åt låntagarne. Därigenom skulle
de legala hinder, som nu måste afhålla t. ex. försäkringsanstalter
och sparbanker, bortfalla, och om blott denna centralkassa erhölle
en tillräckligt stark rygg, skulle dess kredit undanrödja alla
betänkligheter ur säkerhetssynpunkt. Att denna kassa skulle söka
sin upplåningsmarknad i utlandet, vore åtminstone till en början
icke nödvändigt. Jag vill i detta sammanhang fästa
uppmärksamheten pä en omständighet, som lätt förbises, nämligen att
räntefoten icke spelar samma roll för en egnahemshafvare som för
ägaren af en hyreskasern. Om den senare äger ett hus om 150,000
kronor, däri han själf insatt 50,000 kr., och lånat resten, så
betyder en lialf procents ränteminskning å lånet, att hans egen
ränte-afkastning ökas med en procent. Men om den, hvilken för ett eget
hem, värdt t. ex. 15,000 kronor, lånat 10,000 kr., får därå betala
500 eller 550 kronor i ränta, kan icke vara af någon synnerlig
betydelse för hans ekonomi. Hufvudsaken är, att han öfverhufvud
kan erhålla ett lån, som kan beräknas stående under längre tid;
en half eller en hel procents ränteskillnad är af jämförelsevis
underordnad vikt. Därför borde den centralkassa, jag ville få till stånd,
enligt min tro kunna med fördel vända sig till de stora penninge-’
förvaltande privata eller mer eller mindre offentliga anstalterna i
en ny låneanstalt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
