- Project Runeberg -  Social Tidskrift / 1907 /
357

(1901-1917)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att en så anordnad upplåning måste förutsätta motsvarande
bestämmelser vid utlåningen, ä.r själfklart. Att den, som i öfrigt
vore hågad för att skaffa sig eget hem, skulle afskräekas därifrån
genom utsikten att under de första fem åren få betala 51/, % eller
till och med 6 % ränta, det vågar jag, med kännedom om hur
villigt hög ränta betalas på inteckningar i smärre lägenheter, pä
det allra bestämdaste betvifla.

Om de förslag, som sålunda framkastats, befinnas oanvändbara,
vill jag hoppas att andra må framkomma med bättre.

Fullkomligt öfvertygad är jag, att om staden vill göra ett
allvarligt försök att använda tomträttssystemet och om staden icke
vill själf tillsläppa alla de erforderliga medlen, så är det ett
oaf-visligt behof att organisera en för detta ändamål afsedd låneanstalt.

Stockholm i Augusti 1907.

Till frågan om brottslighetens sociala
orsaker.

»Samhället har sådana förbrytare det förtjänar att hafva», har
en kriminal forskare yttrat. Äfven om detta yttrande fått en
särdeles skarp formulering, gömmer det dock en sanning, som ej kan
bestridas. Ännu torde likväl många finnas, som vidhälla den äldre
uppfattningen om brottet som i väsentligaste mån en produkt af
brottslingens onda vilja. Man tänker sig viljeafgörandet som ett
enkelt val mellan ondt och godt. Begår därför en människa ett
brott, visar hon — menar man — att hon med fri, obunden
af-siktlighet valt det uppenbart onda. Nåja, då får hon ock finna sig
uti att själf bära alla följderna: hon kan ej skylla på andra. Denna
uppfattning är nog vanligare än man tror. Den meningen har
fördelen af att vara särdeles enkel samt att göra både domarens och
fångvårdsmannens uppgift gentemot förbrytaren synnerligen klar
och lättfattlig: »Låt den uslingen riktigt känna lagens arm och
fängelsets hårdhet!» — Denna åskådnings målsmän erkänna
naturligtvis ej det ofvan gjorda uttalandet. Men ett mera ingående
studium af brottsligheten och af samhällsförhållandena har bragt i
dagen så många erfarenheter, som ej kunnat finna rum inom den
äldre meningens råmärken, att man nödgats gå utanför desamma.
Ännu torde man likväl knappast på någon punkt ha vunnit ett
mera allmängiltigt resultat. Tvenne stora riktlinier har forskningen
dock erhållit: å ena sidan insikten om en djupgående förbindelse
mellan kriminalogi och psykiatri, å andra sidan insikten om de
sociala förhållandenas stora inverkan på brottsligheten.

Karl Herlitz.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 4 15:56:55 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/soctids/1907/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free