Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den mån brottsligheten civiliseras, blir den rätt
samhälls-vådlig och detta i dubbel bemärkelse. A ena sidan skaffar den
sig som sagt allt flera och böjligare vapen i sin samhällsstrid, å
den andra sidan synes samhällets själfförsvar bli allt slappare.
Detta visar sig i själfva språkbruket. Förfalskning m. fl. liknande
brott kallas numera ofta för oegentligheter eller dylikt. Tager
brottslingen sitt lif, heter det, att han gått naturen eller rättvisan
i förväg. Genom denna afslipning i uttrycken har den allmänna
meningen påverkats ända därhän, att den stundom ej alls mäktar
fatta, att ett brott gömmer sig under dessa eufemismer. Språkets
makt är stor, ej blott öfver tanken, utan äfven öfver moralen.
Synes mig den allmänna meningen vara för slapp i ofvan
sagda hänseende, synes den mig ofta åter vara för sträng i sitt
bedömande af den straffade. Någon har sagt: »Det synes ej vara
skam att begå ett brott, men väl att utstå straffet därför». Den
som försökt att förhjälpa frigifna till arbete vet, huru svårt detta
är. Så snart en arbetsgifvare får se prästbetyget eller hör, att det
gäller en frigifven fånge, förklarar han ofta, af olika skäl, att han
ej kan gifva honom någon sysselsättning. Det kan hända, att en
sådan arbetare måste gå ifrån ett arbete, som han skött
oklanderligt, så snart det blir kändt, att han varit straffad. Jag har sett
sådana fall. Att ett dylikt förfaringssätt understundom kan vara
berättigadt, skall ej förnekas, men att det så är i den omfattning,
som det förekommer, vågar jag bestrida. Att för alla brott
af-lägsna straffpåföljden »förlust af medborgerligt förtroende», vore
nog ej tillrådligt, men att begränsa den, såsom t. ex. skett i den
nya norska strafflagen, vore sannolikt för samhället själf gagneligt.
Bestämdt vågar jag däremot påyrka, att denna straffpåföljd
aldrig antecknas i prästbetyg. Polismyndigheten ensam borde föra
dessa anteckningar. Så sker t. ex. i Danmark och Tyskland och
detta har, mig veterligen, ej vållat olägenheter, men väl fördelar
för den frigifne. Hvad skall väl en frigifven taga sig till, när han
ej kan erhålla arbete? Han kanske har utgått från fängelset med
goda föresatser. När han då finner, att ingen vill gifva honom det
första existensvillkoret: arbete, blåsa föresatserna bort. Han dränker
den sista resten af dem i sprit och öfvergår sedan till de dåliga
stallbröder, som kanske frestat honom ända sedan frigifningsdagen.
Snart är han åter inne på brottets bana.
Efter dessa mera allmänna synpunkter öfvergår jag till några
detaljfrågor. Den utan tvifvel viktigaste brottslighetsorsaken är
alkoholismen. Men då denna fråga skulle taga allt för stort
utrymme att här behandla, förbigår jag den alldeles, och detta så
mycket mera som den så ofta behandlats.
I)et finnes ett nära samband mellan brottslighet och prostitution.
Den senare har samma orsaker, karaktär och följder som den
förra. En rysk statistik uppvisar, att af de prostituerade hade
40 % blifvit det af nöd, 20 % af sorg och bekymmer, 10 % af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
