Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så godt som hela den ohjälpligt fallna teoretiska motivering, som
Marx med utgångspunkt i den klassiska nationalekonomins
värde-lära sökte ge ät sina satser, men det framgår att han gjort detta
ej därför, att han anser den oriktig, utan blott såsom olämplig i
ett populärt arbete. Vidare utvidgar han i en punkt Marx’ system
— men för resten finner man hela den marxska idémassan
medtagen rubb och stubb, utan kritik, äfven i de fall, där den så öppet
kommit i konflikt med verkligheten, att t. o. m. de rättrogna funnit
lämpligt att något jämka på den.
Han börjar med hvad som näst den materialistiska
historieuppfattningen måste anses som det viktigaste hos Marx, nämligen
koncentrationsteorin. Han är här af den åsikten, att all produktion
kommer att koncentreras i en del jätteföretag. Handtverkare,
små-handlande, hela den lilla och medelstora driften skall försvinna
utan undantag, tills stora försäljningsmagasin och väldiga
fabriks-komplex år det enda som återstår. Detta trots att äfven i de sig
snabbast utvecklande industriländerna smådriften faktiskt går framåt
och ökas år för år. I samband härmed börja — enligt C. — dessa
företag att sammansluta sig i karteller, och dessa karteller öfvergå
till internationella truster; äfven denna tendens är lika universell;
hvarenda produktionsgren kommer att på detta sätt sluta i en
internationell trust. Det är i denna punkt han utvidgat Marx’ system
genom att upptaga de modema, för Marx okända, trust och
kartellbildningarna, och denna nya faktor gör, att han anser sig kunna
förutsäga utvecklingsgången längre än Marx gjort. Denne har
förstånd nog att stanna med det borgerliga samhällets
sammanstörtande; C. äter är fullt på det klara med hur framtidssamhället
skall anordnas. Hans spådomar därom torde förbluffa mången
socialist. Det blir nämligen ej staten, som skall öfverta
produktionsmedlen, utan arbetarna själfva, visserligen under statens kontroll.
»Den på grund af kartelldriften enhetliga och slutna
arbetareorganisationen inom hvarje enskild bransch är lätt i stånd att efter
privatkapitalismens aflägsnande under statens kontroll fortsätta
produktionen efter demokratiska principer. Då skola direktörer,
ingenjörer och afFärsombud stå i arbetarnas tjänst i stället för i
privatkapitalisternas, liksom redan nu redaktörerna i den
socialdemokratiska pressen» (s. 153). Orimligheten häri är så uppenbar att den
blott behöfver påpekas.
Ett särskilt intresse erbjuder hans framställning af
landt-brukets utveckling. Af alla Marx’ läror är koncentrationsteorin
den som stått sig bäst i hvad den gäller industrin och delvis
äfven handeln och kreditväsendet. Visserligen äro Calwers
förutsägelser om smådriftens fullständiga försvinnande och alla
produktionsgrenars sammanslutning i internationella truster
uppenbart orimliga; men det kan ej förnekas, att
företagskoncentratio-nen är något för %’år tids ekonomiska lif synnerligen karaktäristiskt.
På ett område går dock utvecklingen i rakt motsatt riktning,
nämligen i fråga om landtbruket. Här aftar i stället stordriften och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
