Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Calwer vill af socialismen göra en trossak, Bemstein en
vilje-sak. Där ligger den djupaste skillnaden mellan dem.
Den väsentligaste bristen hos Bemstein synes vara, att han ej
har blick för trons betydelse, — tron på en kommande, rättvisare
samhällsordning och på arbetareklassens höga kallelse att vara
denna nya ordnings bärare och skapare. Det är dock denna tro
som ger färg och ideellt skimmer åt den dagliga, tröttsamma
kampen, det är den som ger kraft till uthållighet i striden.
Historien har en gång visat hvad tron på gudomlig kallelse betyder för
ett folk, hvad den gifvit det af underbar sammanhållning och aldrig
förtviflande uthållighet. Tron på arbetarklassens världshistoriska
kallelse spelar i viss mån samma roll för arbetarrörelsen, och så
sammansmälta i det praktiska arbetet Calwer och Bernstein till ett
ändamålsenligt helt.
Det stora arbetet Socialdemokratiens århundrade, som böljade
utgifvas redan 1903, föreligger nu afslutadt. Det motsågs med vissa
föväntningar — det var ju, som i subskriptionsanmälan säges:
»Hjalmar Branting, som åtagit sig att på grundval af de bästa,
historiska källor berätta om arbetaren för den svenske arbetaren».
Tyvärr har det emellertid tydligen saknats honom tid att
åstadkomma en själfständig skildring. På förhand tillkännagafs att han
väsentligen skulle följa Jensen och Borgbjergs motsvarande arbete,
och det befinnes att han gjort detta så troget, att man knappt kan
kalla det bearbetning. Hela kapitel äro nästan rent afskrifna; för
öfrigt finner man åtskilliga strykningar och något enstaka tillägg
utan större betydelse. De få större ändringarna måste betraktas som
afgjorda försämringar. De beröra väsentligen de franska
revolutionerna och arbetareupproren; åt dessa har Branting ägnat
väsentligt större utrymme, som fyllts med en serie bloddrypande och
närvretande skildringar, som visserligen kunna vara spännande att
läsa men som snarast sänka arbetets nivå, i synnerhet som t. ex.
framställningen af Marx’ läror väsentligt förkortats och hans för
den moderna socialdemokratin grundläggande teorier blott ytterst
knapphändigt omnämnts. För öfrigt är särskildt skildringen af
franska revolutionen byggd på föråldrade källor och skrifven utan
hänsyn till de nyaste forskningarna.
För öfrigt följer framställningen, såsom nämnts, med
obetydliga afvikelser det danska arbetet. Detta är ytterst enkelt och
lif-ligt skrifvet, är därför lättläst och underhållande, fullt af alla
möjliga roande anekdoter, öfverlastadt med illustrationer och lämpar sig
därför utmärkt för den afsedda publiken. Man kan dock ej
undanhålla den anmärkningen att det är alldeles för ytligt. I ren
berättelseform, utan reflexioner och sammanfattningar, skildras
arbetarrörelsen i hvarje land för sig. Man får sålunda ej någon
enhetlig skildring af de olika internationella strömningarna inom
socialismen, och dess inre utveckling framträder mycket otydligt; hrad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
