Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
art. Motsättningen är ej blott den, att man på ena sidan har dem,
som utan hänsyn till den faktiska utvecklingen hålla på den
ursprungliga, oförändrade och oföränderliga lärans absoluta sanning,
hvilkas vetenskapliga verksamhet ej går ut på att söka sanningen
utan på att bevisa riktigheten af förut gifna dogmer, under det att
man på den andra har dem, som vilja bringa läran i
öfverens-stämmelse med verkligheten. Jämte denna motsats finns nämligen
en annan och viktigare.
Ortodoxin vill vara den speciellt »vetenskapliga» socialismen.
Den undersöker det kapitalistiska samhällets utvecklingstendenser
och finner att det »med naturnödvändighet» måste gå så och sä.
Hvar och en som tror på detta, är socialist. (Se Calwer sid. 11).
Socialismen är ingen verksamhet, för att uppnå något; den är en
tro på] en massa lärosatser angående samhällets utveckling, en
utveckling som försiggår så godt som oberoende af människomas
ingripande. Kan det nu bensas, att utvecklingen på någon punkt
går annorlunda än man förutsagt, ja, då är socialismen falsk och
kan lägga sig och dö.
Det är främst mot denna fatalism Bernstein strider. Det
väsentligaste år ej att han anser några punkter inom marxismen för
oriktiga, utan att han anser dem relativt betydelselösa (sid. 269).
Om det ena eller andra påståendet af Marx är sant eller falskt,
är en sak som för honom spelar mycket liten roll, medan detta
för ortodoxin betyder allt; för denna är det helt enkelt afgörande
för socialismens existens. Bernstein anför ett yttrande af Kautsky,
att om det är så att kapitalisternas antal ökas, så kommer
socialismen aldrig att nå sitt mål och Calwer säger på ett ställe (s.
109): »Vore det möjligt att arbetareklassen, med bibehållande af
de rådande produktions- och distributionssätten kunde nå en
varaktig förbättring af sin sociala ställning, ja, då kunde socialismen
lugnt gå och lägga sig med alla sina sträfvanden». Det är mot
detta, att göra socialismens existens beroende af en teoretisk
lärosats’ sanning eller falskhet, som Bernstein främst vänder sig.
För Calwer är den socialist, som sitter hemma i sin länstol och i
all bekvämlighet tror att utvecklingen går som Marx sagt; han
be-liöfver ej röra ett finger till arbete eller hysa en gnista sympati
för arbetarnas kamp — det skulle för öfrigt ej tjäna något till, ty
utvecklingen går i alla fall fram »med ekonomisk nödvändighet»;
ingen kan göra något till eller från. För Bernstein åter är den
socialist, som vill stå med i kampen för de betryckta, som dag
för dag och steg för steg vill verka för att höja arbetarnas
ställning och för en rättvisare samhällsordning — det är för honom
socialism, och den skall icke dö om än kapitalisternas antal ökas i
stället för minskas. Det är därför Bernstein lägger all vikt vid
rörelsen, den dagliga kampen för ett bättre tillstånd, under det att
Calwer anser att det nya samhället kommer af sig själft och fullt
konsekvent vill inskränka socialisternas politiska sträfvan till ajtt
understödja storkapitalisterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
