Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommunal utveckling och samverkan.
Ända sedan den medeltida stadens glansdagar hade
kommunalpolitiken varit stadd i aftynande.
Först bröt den nyskapade nationalstaten med envåldsmakt ned
stadsmurarna. Staden fick ej vara en sluten enhet för sig, som
endast tog hänsyn till sina egna samhällsmedlemmars behof. Den
skulle bli ett organ i den stora statskroppen. Ej längre
själfända-mål måste dess intressen underordnas nationens och statsmakten
ingriper ofta med verkligt administrativt godtycke på det
kommunala lifvets olika områden.
Så kommer den ekonomiska liberalismen och undergräfver
städernas särställning inom lagstiftningen. Deras gamla privilegier
och företrädesrättigheter bortfalla. Dogmen om allas likställighet
får äfven här en formalistisk tillämpning. Stad och land äro i själfva
verket likvärdiga, anser man. Särskildt fysiokratema framhålla
det oriktiga i att landsbygden blifvit tillbakasatt så länge under
merkantilismen. Den ena kommunen bör ej gynnas framför den
andra. Det går så långt, att man i Frankrike rent af söker utplåna
benämningen stad ur författningarna och öfverallt inför det
gemensamma uttrycket kommun.
Men i början af förra århundradet inträder en vändpunkt.
Rusningen till städerna väcker kommunalpolitiken ånyo till lif. Själfva
vandringen från land till stad synes innebära att staden erbjuder
medborgaren fler fördelar än landsbygden. Och i den mån städerna
industrialiseras framstår tydligt hur olika deras karaktär är i
jämförelse med landsbygdens.
Den privata företagsamheten, som i början sökte träda
emellan, för att fylla allmännyttiga behof, som utvecklingen
framkallat, förslog ej länge. Den blef snarare i vägen, såsom när den
anlade ofullständiga vattenledningar eller renhållningsanordningar.
Kommunens gamla själfverksamhet, som liberalismen döfvat, vaknar
och ger sig först tillkänna som en målmedveten sträfvan att
själfständigt att sköta sina egna affärer. En gräns måste sättas
för den allmänna lagstiftningens intrång på fält, där kommunen
bäst arbetade ensam.
Yi finna också, att den moderna stadsbildningen i de flesta
länder inledes med en lagstiftning, som noggrant utstakar de
gränser för kommunens befogenhet inom förvaltningen och samhällets
ekonomi, som betingas af städernas växande betydelse och särskilda
uppgifter. Själfetyrelsens princip befästes.
Sedan denna’ tid vidgas ständigt stad skommunens
verksamhetsområde. Det är kanske ej så mycket frivilliga bemödanden att slå
allt fler och större företag under sig, som snarare
omständigheternas tvång, som för kommunen in på denna väg. Samma tendens att
göra samhället ekonomiskt själftillräckligt, som var ett kännetecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
